- Inlägg: 3609
Medicinerad mot ens vilja
8 år 11 månader sedan #743075
av Traxerity
Svar från Traxerity i ämnet Medicinerad mot ens vilja
Antidepp mediciner gör en bara apatisk, de är inte precis mirakel piller utan bara gör så att man ligger i mitten humöret hela tiden. De är allmänt skit om du frågar mej.
Less
Mer
- Inlägg: 13028
8 år 11 månader sedan #743076
av Fantasio
Svar från Fantasio i ämnet Medicinerad mot ens vilja
"Du kanske lider av ngn ångestsjukdom, som tvångstankar, social fobi eller generaliserat ångestsyndrom som du behöver få hjälp med för att må bättre."
Jag börjar mer och mer tro det som du skriver. Tack för din input.
Jag börjar mer och mer tro det som du skriver. Tack för din input.
8 år 11 månader sedan #743210
av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Medicinerad mot ens vilja
Skaffa dig ett Personligt Ombud, Fantasio, som kan diskutera med din läkare om din medicinering. Ring till kommunens biståndshandläggare och be att få ett Personligt Ombud, som är gratis.
8 år 11 månader sedan #743224
av Janis
Svar från Janis i ämnet Medicinerad mot ens vilja
Har du haldol? Då förstår jag att du inte vill ta den... Jag vill inte heller ta medicin egentligen, men xeplion känns ganska ok. Mest ok av alla de mediciner jag provat. Jag förstår dig!
8 år 11 månader sedan #745210
av Janis
Svar från Janis i ämnet Medicinerad mot ens vilja
Det jag har problem med är att det känns som jag har en mental tvångströja. Det är frustrerande att inte känna engagemang eller entusiasm och inte ha tillgång till alla känslor. Jag är så rädd för tvångsvård att jag tar medicinen just därför. Det är ett sånt övergrepp att bli tvingad och det gör så ont och det är inget jag vill uppleva igen... Känner mig tvingad att leva mitt liv på ett sätt som jag inte vill egentligen. Dag ut och dag in, år ut och år in i medicinens dimma... Jag orkar inte bli upprörd eller frustrerad ens fast jag vet att det är det jag är egentligen... Jag skäms nästan för att jag accepterar det här livet. Det är hela tiden nåt som fattas, något som jag inte kommer åt i mig själv. Jag har ett stort frihetsbehov och jag tror på friheten, men upplever mig inte vara fri. Livet rinner iväg och jag kan bara stå här och se på...