Fastnat i vårdkarusellen

Såg just din tråd om din historia... där berättar du ju om vad som hänt...

Och det som har hänt har hänt oavsett någon bekräftar det för mig eller ej. Nu vill jag bara lägga det i kappsäcken och gå vidare med mitt liv. Är det för mycket begärt?
Men så fort jag kaxar upp mig lite grand så får jag höja medicindosen.
Jag får väl acceptera mediciner för att jag ska bli "lättare att ha att göra med".
Jaja, det är inga hästdoser jag får numera, så jag ska inte klaga...

Nej, det är bra att gå vidare och lämna tråkigheterna bakom sig... inrikta sig på något nytt... skapa ett liv som man trivs med...

Man får se det positiva i det hela och se det som att jag har i alla fall folk omkring mig som har betalt för att se till att jag ska må så bra som möjligt, och det är inte alla som har det. Det finns de som är helt ensamma.

...känner igen mycket av det Fredric skriver. Är i en liknande situation sedan ett halvår. Jag har dock varit symptomfri sedan sex månader och ser mig själv i en annan situation snart (om jag fick råda). Hade några möten denna vecka och har diskuterat igenom situationen. På sätt och vis är jag glad över att man hjälpt mig, men det finns också en tendens att känna att man 'belastar' systemet. Som sjuk är det viktigt att få hjälp - men när man känner sig frisk, måhända fortfarande med medicinering och stödaktiviteter, så hoppas man ju att man kan komma snabbare vidare.

Då försäkringskassan uttalat saker som att 20% av alla som har tillfällig sjukersättning (som i mitt fall) kan komma tillbaka till arbete med rätt insatser tycker jag det är viktigt att man tidigt prövar möjligheterna istället för att köra på i samma spår som kvartalet tidigare.

För frågan är ju hur sjuk man är - kanske mår man bättre av den sociala och fysiska situation som ett riktigt jobb kan innebära.

/Fredrik69

Jag skulle kunna komma ut i arbete om jag fick utbildning!
Jag kanske har lite konstiga tankar ibland men det är inget som märks utåt.
I skrivande stund är jag utskriven så jag kommer antagligen att få mindre och mindre med vården att göra...