Hur är era läkare?

Jag har varit nöjd med min första läkare. Han var HELT underbar och vi hade mail och MSN-kontakt med varandra. Jag kunde i stort sett alltid nå honom, även på hans fritid. Han visade stor förståelse för mig och mina problem. Lyssnade och diskuterade med mig olika mediciner osv. Jag avgudar denna läkare. Tyvärr slutade han här i kommunen för att sysselsätta sig på annan ort. Jag saknar honom SÅ mycket.

Läkare nr 2 som jag har nu är kompetent och MYCKET kunnig när det gäller medicinering och dylikt, men det går knappt att prata med honom. Han läser inte heller mail från patienter och jag MÅSTE därför prata med honom om jag behöver kontakt och varje gång vi träffas känns det som om han inte förstår mig eller har tid att lyssna på mig. Det känns som om han på förhand har bestämt hur det ska bli med mig och jag har inte en chans att påverka hans beslut. Så jag är missnöjd men vill ändå inte byta. Han ÄR trots allt expert på Asperger och jag måste försöka få förtroende för honom hur negativt det än känns. Jag vet att han ÄR duktig. Alla säger det om honom. Det känns lite som om jag ska vara tacksam som fått honom som läkare.

/A

Jag är inne på min tredje läkare på ett år. Alla har varit ST-läkare och det positiva är att de har mer tid med en än "vanliga" läkare, det negativa är att deras tjänstgöring är tidsbegränsad. Min första läkare var helt fantastisk, jag vågade verkligen öppna mig för henne trots att jag var fruktansvärd paranoid och trodde att i stort sett hela världen var ute efter mig. Min andra läkare var också bra men lite mer brutal, han talade öppet om att jag hade vanföreställningar vilket var lite omtumlande ibörjan. Min nuvarande läkare är än så länge ett oprövat kort, jag ska träffa henne för första gången i övermorgon.

Lycka till, med den nya läkaren!

Jag har sedan sjukdomen utbröt haft usla läkare. en kvinnlig som är halvt OK och en manlig som jag har hört mycket skit om från andra. den värsta fadäsen de gjorde var när de diagnostiserade mig med en sjukdom jag aldrig har haft och satte mig på medicin som gjorde att jag var helt väck, de enda tankar jag hade var tvångstankarna, bakom dessa fanns inget. min mamma sa att jag var som ett kommatecken...(kopplar själv inte helt liknelsen) men nu har jag en läkare som är helt underbar. han har gett mig en ny diagnos, den gamla var annars aldrig omprövad, han har ordnat bildterapi, satt mig på ny medicin, och har återkommande kontakt. är det något han funderar på så ringer han upp.
tyvärr vet jag att det bara är tillfälligt, men jag skickade i alla fall ett brev till hans chef och uttryckte min tacksamhet.
vissa människor är bara mer lämpade än andra....han förtjänar de
70 000 eller vad han får för lön!!

jag har en gammal läkare som bara är intresserad av att skriva ut 60-tals medicin.

Medicin från 60 talet behöver inte vara dåliga, det gäller bara att ta dom i så låg dos att man slipper biverkningar. Fördelen med gamla mediciner är att dom inte ger så stor viktuppgång.