Bitte skrev:
Bitte skrev: Ja, det var nånting åt det hållet. Sen blev det bara värre och värre. Fick jobb lite här och där men allt misslyckades. Dels pga min sociala fobi och så började paranojan med stor slagkraft. Kunde inte behålla nåt jobb och fick åka flera mil för att handla eftersom jag inte vågade träffa nån som kunde känna mig. Fick flytta runt och jag isolerade mig helt och hållet. Men så fick jag rycket om att jag skulle plugga på komvux en teknisk linje. Där fick jag börja plocka bort ämne från ämne eftersom det inte fungerade och så började komspirationsideerna igen så jag fick springa till rektorn hela tiden. Han förstod rätt snabbt att det var något som var fel. Men jag läste klart matten, fysiken och kemin.
Sen blev det totalt kaus och jag hade hela Sverige och en bit av världen mot mig. Jag skulle sätta upp galler för fönstren och skaffa en gallerdörr som skydd från främlingar som skulle göra mig illa. Jag var totalt isolerad och åt spagetti med köttfärssås varje dag i 2 år. Jag började beväpna mig med knivar och saxar om jag skulle ut. All media talade till mig. Jag var i kontakt med polisen ständigt och jämt och sa att allt som hände var menat mot mig. Tänkte på självmord jämt. Ja, jag hade inte varit i livet idag om inte polisen varit och hämtat mig. En speciell gång var när jag skulle hänga mig i takkroken tog dom mig på bar gärning, om man kan säga så. Jag hade gjort iordning en snara och provhängt den för att se att den inte var för lång när jag skulle sparka bort pallen. När jag testat den så skulle jag göra något och då ringer det på dörren. Vem kan det vara tänkte jag och bara gick och öppnade, och där stod polisen. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara stod där medan dom kom in. Den ena stod med mig medan den andra gick in och såg det hela. Vad jag kände mig misslyckad.
Jag skulle köra ihjäl mig många gånger så jag gjorde många vansinnesomkörningar när det kom långtradare på motgående körfält. Men även det misslyckades jag med. Men det var väldigt nära många gånger.
Vid några tillfällen skulle jag hänga mig på natten på stortorget som en offentlig avrättning som jag då tyckte verkade vara helt riktigt.
Sen under en period planerade jag min död i det minsta detalj. Då tänkte jag på att min bror skulle få ärva något från mig. Så jag började betala av lånet på min bostadsrätt och började sätta allt på autogiro. Mina planer var att jag skulle åka upp till Norrlands skogar och ta livet av mig långt ute i skogen så att ingen skulle hitta mig. Och eftersom jag hade autogiro på allt så skulle ingen reagera på att jag var borta. Det var en tid då jag var helt isolerad med ingen kontakt med någon så ingen skulle sakna mig.
Min plan var att dom kunde inte dödförklara mig under 10 år eftersom ingen kunde veta var jag var och då skulle dom inte kunna sälja min lägenhet. Och värdet på lägenheten skulle stiga på den tiden och arvet skulle bli högre. Välplanerat tyckte jag.
Det var inte lite det! Har helt ändrat uppfattning om dig! Tidigare tyckte jag du var en skrytbubbla, t ex alla bilder från din systemkamera, eller värsta datorn på viska. Förstår nu! Stackars dig, du har inte haft det lätt!
[youtube]3W_odVfQ2RA[/youtube]
