Hur blir man bästa vän med psykoserna?

Jag tänker mer att man lökar. När ett löklager är bortskalat kommer nästa löklager. Det mest akuta obehagliga i första lökringslagret och sen kommer andra saker upp till ytan. När det första är bearbetat lixom. Så tänker jag. Eller det är så det känns. Lite psykosPTSD. Hemska saker man vart med om i sitt eget upplevande som är i psykos. Den speciella världen man går in i som är så väsensskiljd från en själv. Och som så många upplevt likartade tankar och känslor att det samlas ihop till likheter, symtom, och är en sjukdom. Psykossjukdom. Det känns som att mattan rycks undan under ens fötter och att jag faller fritt.

Försvarsmekanismerna minskar, när man blir äldre.

Ja jag har skuldkänslor. Och skamkänslor. Där inne bor det en knav. En liten livrädd varelse rädd för att göra fel. En liten knav har vi nog de flesta i oss, som kommer fram då och då.

Jag har haft präktiga försvarsmekanismer. Nog vanligt vid övergrepp. Barn klarar inte av att hantera för hemska saker, härbärgera dem klart och nyktert i sitt psyke. En dag brister försvarsmekanismen, för mig var det när jag blev akut sjuk för 21 år sen. Oxå i psykoser upplever man trauman. En psykos i sig är en mental våldtäkt. Att man ens blivit sån. Så konstig, rädd och så långt från ens vanliga person. Det har vi gemensamt på olika lika sätt.

Nej man ska aldrig förtränga. Det kommer fram med ett pistolskott mot huvudet bang man är död och desto svårare blir det att landa och klättra upp igen. Trauman rycker ens underlag under fötterna när det kommer upp på ytan. Men du och jag Amandara vet det handlar om tron att klara sig. Det här vet du som jag så jag ger dig en påminnelse. Att tror man att man klarar sig igenom det här så klarar man jävligt mycket mera än när man inte tror man klarar sig och tar sig igenom så klarar man ingenting.

Styrkekramar

Jag tänker att förträngning sker av sig själv. Allt kan inte det alerta psyket klara av att bearbeta - som barn tex. Man överlever på det sätt man kan. Jag är glad att jag inte blev sedd på som ett offer när jag var barn. Bara pappa, mamma och våldtäktsmannen visste. Jag hade gått under av skamkänslor annars. Nu fick jag vara ett starkt barn.

Jag förträngde olika händelser och trauman. Som ledde till min schizofreni. Utan detta hade jag nog aldrig utvecklat schizofreni och alla andra hundra diagnoser. Eller symtom på en trasig och förstörd själ. Idag är jag jättenoga att inte förtränga olika viktiga händelser, upplevelser (även psykotiska upplevelser) eller tankar eller känslor. Utan jag reder ut det på direkten. Så menade jag Amandara!