Kär i psykologen?

Nu har jag träffat min nya psykolog två ggr. Vi ska träffas några gånger till innan det avgörs att han ska vara min psykolog.

Hm, jag känner redan nu, han är trygg, har koll, tar hand om samtalet, hittar det viktiga.

[u:2vugrqt2]Men[/u:2vugrqt2] jag känner också att jag skulle kunna bli kär i honom.

Måste jag säga nej till fortsatt terapi. Han är inriktad på KBT, riktigt duktig. Mkt yngre än jag (10 år)


Det här måste väl vara en ganska vanlig händelse?

Kan man träffa sin psykolog en timme varje vecka, vara kär den timmen och sedan fortsätta sitt liv???

Det är inget ovanligt att den situationen uppstår. Jag skulle nog överväga att ta upp det med honom.

Du kanske inte blir kär; kanske är det tal om positiv överföring? Se länk[/url:12i4g6fa]

Det lär vara vanligt att bli kär i sin terapeut. Du behöver väl
inte leva ut det, även om det är så?

jag har varigt lite småkär i min Köper blommar som den...

men ger henne aldri Dem !


Men jag tycker om henne otroligt skarpt !.......................................


//
:hjärta

Nejnej jag ska inte agera <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Ja absolut , det kan vara positiv överföring. (En annan sak, när jag läser om Freuds forskning tänker jag genast "början av 1900", alltså urgammalt, det är ju dumt. För det här med överföring lät klokt).
Vad tyckte Jung om överföring?
Risken är att man inte berättar sanningen och hela sanningen alltså, när det gäller överföring.

Hmmmm

Jakob.N jag väljer nog din linje
vara lite småkär och se fram mot möten, jag tror faktiskt jag kommer prata mer eftersom jag känner mig trygg. :angel

Jag smålurar säkert mig själv, men det har varit många långa månader med depression

Jag älskar min man (ooops jo jag har en man)

Men det hindrar ju inte från att man blir betuttad litet någon annan, det är ju så skönt att kunna berätta om allt det går ju inte med sina nära och kära.