Kär i psykologen?

Jag har aldrig blivit kär i någon inom psykiatrin, har nog mått för dåligt för att ta in sådana känslor.

Konstigt, men jag har heller aldrig kommit in på den tanken att bli kär i
sjukvårdspersonalen. Det är nog för rigida roller för det.

Jag har varit kär i en psykolog som jag gick till. Det var pinsamt.
Man kommer inte på tanken att bli kär utan upplever känslan fast man kanske inte ens vill uppleva den.

Jag har faktiskt heller aldrig blivit kär i nån vårdpersonal. Däremot blev jag alltid kär i mina nära vänner förr om åren. Många menar ju att "vara kompis" och "vara kär" är helt olika saker, men så har det inte varit för mej. Det har alltid flutit ihop.
För drygt elva år sen blev jag ihop med min nuvarande man, som också är min absolut närmaste vän. Så nu kombinerar jag bästa vän och kärlekspartner i en person, som står mej så himla mycket närmare än alla andra personer att det liksom inte finns plats för ytterligare nån kärlek i mitt känsloliv. Men som sagt, innan dess blev jag alltid kär i alla möjliga kompisar.

:lol: Jag dejtade två at läkare i min ungdom, men de var inte involverade i min vård då!

Sedan kan man ju ta och ha ett resonemang om vården med dem och man hade ju snappat en del när man låg inlagd och kunde ge dem svar på tal. En av dem var bipolär.

Några jag känner väl, gifte sig och hon studerade medicin på akademiska sjukhuset till blivande läkare De fick två barn tillsammans, men tyvärr gick han i sjön för en del år sedan. Hon hade samma diagnos som jag och han var Manodepressiv.