Kär i psykologen?

Om du är trygg i dig själv så behöver du inte låta dig dras med av en förälskelse... avvisa känslan... det är en professionell relation ni har... sen är det väl bara en bonus om han är trevlig?!

Isa-Alise, det låter klokt, men jag är nog lite oklok ibland. Men jag kan nog minimisera känslan kanske


Nyfiken, fler som blivit lite kära i sin psykolog? Hur gick det? ( I 20-årsåldern har jag ett mkt dåligt exempel som jag var med om) men nu är jag 40...)

Säger som hon i Rio som lät sin man spana på beachen, hon sade till sin väninna, jag bryr mig inte om var han skaffar sig aptiten bara han kommer hem och äter! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> :mrgreen:

Nissegossen,

:groovy

Den första psykologen jag träffade för många år sedan tyckte jag var väldigt sexig. Hon var sexig i sin kropp och utstrålning. På denna tid var jag väldigt psykotisk och funderade på att bjuda henne på middag, vilket jag förstår idag inte skulle bli av.

Drummer,

Det är ju inte konstigt att man får sådana tankar, vi är ju dessutom sjuka, så lite galet mysigt får vi väl tänka. :jump