Borderlinestruktur

Epigenetik...

Och för att förtydliga - Jag håller med dig Geta, jag tror helt klart att psykoser och schizofreni kan utlösas av trauman. Speciellt om man har en genetisk eller biologisk sårbarhet för det - men jag tror inte att det finns någon som kan klara hur mycket som helst, som kan puttas över kanten gång på gång utan att ta skada. Jag ser det som att vi har ett kollektivt ansvar för varandra. Vi står inte själva - andra har påverkat oss till dem vi är med de styrkor och svagheter vi har, så andra har ett ansvar för oss nu - precis som vi har ansvar för oss själva och andra. Att jag är sjuk idag beror nog både på ett genetiskt arv från början, att jag växte upp i kaos, men också på att min hjärna förändrats av sjukdomsperioder, stress, dåligt kosthållning mm.

Jag har bott ihop med en kvinna i 13 år, känt henne och varit med henne sedan 1982 och vi är idag bästa vänner, trots att vi inte har någon relation längre. Hon har diagnosen borderline och när jag läste kriterierna på borderline.nu sade jag högt för mig själv, det här är NN, det stämde 100% procentigt in på henne. Hon har haft grava anknytningssvårigheter till både sina föräldrar och syskon och har därför utvecklat sin borderline.

Hon är, om jag får säga så svår att leva med, pga detta och hon har ett svartvitt tänkande ifråga om relationer. När hon först träffar en människa som hon tycker om, är allt vitt och den människan rena oskulden och hon höjer den personen till skyarna. Men sedan när hon upptäcker alla de färger som finns hos personen ifråga, är allt svart och hon gör slut på bekantskapen med den människan på studs, utan att vidare tänka på det.

En person jag känner väl sade till henne, att om du älskar Nisse, gå ifrån honom för, att du förstör hans liv.
Jag är inte van vid att släppa kontakten med en människa, när den människan uppenbarligen behöver hjälp och jag har i alla år ställt upp på henne med vara månde. Det sista jag bodde med henne vi umgicks 24/7 och inget annat förhållande hade hållit, om det var några andra. Vi grälade varje dag mot slutet.

Jag såg till att hon fick en egen lägenhet, betalade flytten och hon fick även en del helt nya möbler, samt att jag sa till henne här hemma, ta vad du vill!

Det blev ju så att jag fick mer kvar, än om jag slagits om minsta småsak. Hon sade efter en månad i den nya lägenheten till mig; "Nu kan jag se Nisse, att den du ställt upp mest på, är jag själv"

Jag fick nämligen smyga om att jag försökte hjälpa andra människor och jag fick höra, "alla andra kan du hjälpa men inte mig"

Som sagt, det beror på anknytningen i väldigt unga år och jag kan ju bara tillägga, att jag förstår varför!

Varför ska inte borderline kunna vara ärftligt om schizofreni ska vara det? Likadant- varför kan det inte vara bristande
anknytning vid schizofreni om det är det vid borderline?

Geta

Det sägs att i en människa med diagnosen Schizofreni, ofta har släktingar med psykisk sjukdom och en av de diagnoser många har i närheten av en med diagnosen Schizofreni, är ofta borderline.

Nu har jag inte jag det,vad gäller psykisk sjukdom av borderline typ, men många i tidigare generationer har troligtvis haft just Schizofreni och jag kan härleda den till den gren av släkten jag själv tillhör, men mig veterligen är jag den ende i min generation som utvecklat sjukdomen Schizofreni. Samt att jag inte vet om någon annan i släkten har borderline.

Det hela är ju, att min farmor och farfar var kusiner och det finns därför en dubbelanknytning till sjukdomen i släkten.