Saknar filter?

Det är nog samma som hjärntrötthet. Det kan ta väldigt lång tid att återhämta sig när man har varit tillsammans med många människor som har pratat i munnen på varandra. Man förstår inte spelet mellan människor.

lilla_tiger skrev: Hej Isa-Alise!

Efter en dag med mycket folk eller ute i sta'n blir jag dödstrött och sover 12 timmar. Är det ungefär en sådan känsla?
Att alla ljud och allt folk blir för mycket?

Jag hör allt som sägs och minns det. Jag hör dessutom datorfläkten som surrar, elementens brus när vattnet strömmar genom dem, mitt eget sus i huvudet, bilarna som kör förbi på gatan, diskmaskinens brummande, musiken på stereon, hundens tassar mot golvet, mamma som hostar på sitt rum, skrapandet från en stol mot golvet i uthyrningsrummet, hundens skall efter grannens katt... Jag ser skiftningarna i himmelens ljus då moln passerar mellan mig och solen, billjusen som glimmar in genom fönstret, alla de saker jag har omkring mig, smiliesarna på sidan som rör sig här till höger... Jag känner kläderna mot kroppen, underlaget som jag sitter på, golvet mot fotsulorna, spänningen i nacken, klockans hårdhet mot armen, en liten irritation i halsen, läpparnas mjukhet mot varandra, håret mot min kind, vinkeln i mina knän och armar, magens mättnad efter lunchen, saliven i munnen, Jag känner doften av nybakat bröd i rummet, lite instängd luft också, osv...

Jag kan alltså inte gallra intryck utan upplever allt hela tiden. Det är en rikedom, men också väldigt tröttande...

Så fungerar inte alls jag. Jag kan sortera bort och ignorera störande saker runt omkring mig.
Det som jag tycker är jobbigt är människor som jag inte förstår eller kan interagera med.
Just nu pågår föreläsningar på Kunskapskanalen om autism. Det är mycket som jag känner igen där om ett annat sätt att vara.

Regelbunden motion är viktigt, men det behöver inte vara jogging utan det räcker med raska promenader eller stavgång. Motion minskar också pskossymptom, ångest och depression samt gör en mer stresstålig. Sedan bildar fler nya nervceller i hjärnan, när man motionerar, vilket är viktigt. Sedan gör motion att man lättare kan kontrollera vikten.

Det konstiga är att jag inte har ont av att vara på bokmässan i Göteborg med en fruktansvärd folkträngsel men kan gå i bitar när jag är med om en släktmiddag.
På bokmässan är det inte en kotte som bryr sig om vem jag är och det är skönt. I släkten blir jag studerad och värderad.

lilla_tiger

Har du genomgått alla prover ännu? Exempelvis hjärnröntgen? Har du gjort EEG och EKG test?

EEG, kan de se på hur hjärnvågorna går. På hjärnröntgen kan de se om du har en tumör i hjärnan, kort sagt har de uteslutit alla somatiska sjukdomar ännu?

Annars är det ju så, att redan 10 år innan första psykosen bryter ut, sker en process som utmynnar i psykos, med bla sämre skolresultat och en demens av intellektet, det är då, att sjukdomen redan har börjat. De kan numera avläsa detta i en speciell apparat, men jag har aldrig varit med om det. Admin vet förmodligen mera. Då kan man förebygga att sjukdomen senare bryter ut och om den gör det, är ju alla beredda på förloppet. Men detta är ju nytt och inte helt utprovat och jag undrar, sker det i Sverige idag?

Som barn och ung, slukade jag böcker och såg innehållet i böckerna framför mina ögon.

I början kunde jag också läsa böcker och ha behållning av dem. Numera, kan jag inte koncentrera mig på en bok. Jag läser meningar i den, en lång stund. Jag hör orden i mitt inre, men jag flyter ut och har redan på ett annat plan en pågående historia. Utgående från någon av de allra första meningarna i boken och jag "ser" "min" historia framför ögonen och den utspelas klart och tydligt.

Jag skulle kunna skriva böcker mao, gör det hellre, än att läsa en bok! :va?