Privat fråga..

Väl tillväxthormonet till tack att du är 178cm? Annars kanske du varit 158? Gynekomasti får man av testosteron, inte tillväxthormon. Vet inte vilken antipsykosmedicin du har, men den skulle kunna vara en möjlig orsak.

Isa-Alise, den annonsen har jag sett tidigare, men det som var då, var att i den annonsen stod det vad den aktiva substansen var för något. Glömde lägga sidan på mina bokmärken för företaget bakom Testomax reklamen förstod att folk skulle köpa den aktiva substansen och inte köpa deras produkt. Jag skulle i så fall åka ned till den hälsokost butik som säljer den ingrediensen.

Ja det hära med Privat. Att man kommit till
en viss klarhet i ett hätskt långvarig dilemma.
Att fadern bedrivit "Gonzo journalism" och exponerat
barnet till den vida grad att de blivit allvarligt drabbat
i form av schizofreni och allvarligt störd verklighetsuppfattning.
Med enträgna påfallande återkommande kränkningar
och mental indoktrinering har gjort barnet schizoid
till en början men sen framkallar schizofreni.
? Till saken hör utmattnings depression katatoni
med överdriven mental ohälsa av olika slag med kringliggande
"familj-anhängare". Ett bevis på det kan ju va att man inte ens
bry sej om vidare behandling i ett cancer skede. Att det kan
belysa, men främst gonzo journalistiken, den oerhörda mentala
ohälsan, samt exponering o samt kränkningarna som lämnade hen-
oberörd. Vilket tyder på annalkande sadistiska drag. I form av
hänsynslös likgiltighet. Som råge att barnet hamnat ur sin form
blivit till följd lynnig o omedgörlig för en lång period och under denna
kontext stundtals hamnat i en djup psykos ! : : :








:ljus

Ja, personligen så tycker jag livet är oerhört otydlig. Har ingen fast grepp om ngt väsentligt, känner att min hjärna bearbetar oväsentliga saker som är obegripliga för mig, därför att det bara blir en upprepning av redan fastställd karaktär.
Det är saker som redan är bearbetade rätt tidigt i händelseförloppet.

Men det känns som om världen bearbetar dylika ting på ett sofistikerat sätt tror dem. Men problemet med dessa tankar, är att jag tappar livslusten och orkar inte riktigt koncentrera mig. På ett sätt så är det en själslig tortyr på ett sätt, även om jag får fram svaret förr eller senare, men då är det redan försent!

Jag verkar ha ngn form av en mellanhand i både den yttre och inre kommunikationen! Därför är det svårt att komma tillräckligt nära ngn?