Hur fungerar ett förhållande för schizofren, normalt?

Hejsan

Jag har också funderat på om jag skulle vara schizoid (fast jag har varit inne på i stort sätt alla diagnoser...), men jag har kommit fram till att det nog inte stämmer på mig.
Varför jag lider så mycket av separationsångest vet jag inte riktigt. Jag har dock haft ett inte helt okomplicerat förhållande till min mamma under min uppväxt. Min mamma är ganska speciell och kan vara rätt så kritisk till det man gör. Hon säger ofta att det är för att hjälpa en, men det är inte alltid det funkar så. Ibland blir det tvärtom. Annars har jag inte varit med om att någon nära har gått bort eller lämnat mig.
Du har rätt i att jag tar på mig oerhört mycket skuld. Jag suger åt mig som en svamp. Men jag försöker att sätta på mig ett sorts pansarskal och låta saker rinna av mig. Men blir det för mycket är det svårt.

Har du själv schizofrenidiagnos? Har du någon erfarenhet av hur det är att ha ett förhållande när man inte mår bra?

Jag hoppas att du hittar något som kan vara bra för dig och kanske framförallt att du känner dig stark inombords.

flisan skrev:
Har du själv schizofrenidiagnos? Har du någon erfarenhet av hur det är att ha ett förhållande när man inte mår bra?

Jag hoppas att du hittar något som kan vara bra för dig och kanske framförallt att du känner dig stark inombords.

Hejsan Flisan! Du vet jag har fått reda på via omvägar att jag har insufficiens och diagnosen schizofreni. Men via samtal med psykolog så har jag fått den uppfattningen att diagnoserna kan ändra innebörd från inskrivningtillfället, man kan komma in med en deppression och komma ut med schizofreni. Men nu med hjälp av samtalsterapi(länge sedan nu) sysselsättning och mediciner och boendestöd så lever man nu nästan ett normalt liv. Men den känslomässiga utvecklingen har fått stå tillbaka pga rösterna och dylika bihang. Du frågar mig om jag har haft ett förhållande när jag har mått dåligt, nej det har jag inte haft! Sedan -89 har jag varit inblandad inom psykiatrin iom att jag klarade mig själv väldigt dåligt just då. Men nu kan jag äntligen börja tänka på relationer och förhållande igen, men jag känner att det har runnit mycket vatten under broarna faktiskt. Det nya är ju nu att man ska vara kompisar, vad nu det betyder?
Man måste ha en viss förmåga att kunna invänta bättre dagar, men mitt tålamod börjar tryta, nu vill man ju leva och må bra med den man tycker om. Jag har hittat ett sätt att avreagera mig på, och det är att ge sig in i samhällsdebatten, jag känner att det har blivit som en uppgift för mig att förmedla sina kunskaper som handikappad. Min styrka är min humor! Men appropå det, jag kan ju lika gärna fråga Admin om det finns ngt man kan göra för den här siten? Jag känner ju att det finns en liten människovänlighet här på spalten, att döma av min korta vistelse här. Vet inte om jag har hamnat rätt? så jag känner att jag skulle vilja ge tillbaka ngt av det som samhället har kostat på en. Det kanske finns lämpligare kandidater här på spalten som har visat framfötterna? Medveten om att det kan uppstå en konkurrenssituation, men du Admin, behöver du avlastning? Så undrar jag om jag kan hjälpa till på ngt sätt? :lol:

Tack, Jocke för erbjudandet om hjälp, men sajten tar inte särskilt mycket tid, så just nu behövs ingen hjälp. Om situationen skulle ändras och jag skulle bli allvarligt sjuk och inte orka längre känns det tryggt att veta att folk är intresserade att hjälpa till att driva sajten vidare. Det är ju väldigt bra Jocke om du kan delta i diskussionerna i forumet. Det innebär ju en hjälp och avlastning för mig på sätt och vis.

Vet fler män som träffat sin partner när de varit sjuka än tvärtom. Lycka till alla som vill träffa någon. Ingen vill vara, och all förtjänar mer än 'vem som helst'.

Gäst skrev:

Admin1 skrev: Det har gjorts en europeisk undersökning på personer med schizofreni och 65 % var ensamstående. Jag gissar att bland dem som inte är ensamstående så dominerar kvinnorna eftersom de har en lindrigare sjukdom.

www.viska.se/index.php/nyheter/4 ... -behandlas

Hmm.. förstår inte riktigt, men nu är det ju flera som sagt det.. Varför anser man att tjejer har en lindrigare sjukdom?

Tjejer verkar ha lindrigare former vad gällande det mesta.
De får ju också sämre hjärtvård än männen eftersom symtomen verkar lindigare, säger dom.

Jag är vad jag vet inte schizofren, men jag har varit rätt splittrad och rörig minst sagt. Piller, gas, hängning och helt misslyckade försök att skära av pulsådern.

Att inte klara av att samtala med fler än en person och ofta inte ens det, få huvudet intryckt av pulsarer, ha häxorna från Macbeth hånskrattande i huvudet med massor av olika stavelser som helt okontrollerat studsar runt. Varit helt övertygad om att andra kommit på att jag var narkoman (hur jag nu kunde varit det så länge utan att veta om det) etc, etc, etc.... Misstolkningar, vantolkningar och fullständigt osammanhängande och obegripliga reaktioner har jag haft mot omgivningen. Ett rent helvete har det varit för omgivningen också.