Mår dåligt

Bra att du Litar på Gud. Dock tar du livet av dig, kommer du till den andre potentaten du har fått livet för att leva det fullt ut. De som förr tog sitt liv fick inte ligga i vigd jord dvs inne på kyrkogården, ty det är strängeligen förbjudet

Tänk på livet som en resa, men målet är inte resans behållning utan det är själva resan med alla med och motgångar lev livet basta!

Hanna, kanske du tycker jag är hård, men lugna dig fortsätt leva den här sjukdomen har vi alla slagits mot som är på viska.se men sjukdomen avklingar överlever du de första 5 åren med sjukdomen har du alla möjligheter att överleva sedan avklingar sjukdomen och det blir lättare att leva. Avbryter du inte medicineringen slipper du förmodligen ytterligare psykoser.

Denna har jag skrivit, på det begrunda jag har haft dödsångest och ångest luktar skit och det på 3 meters håll

www.viska.se/kunena/dikter/896-den-jag-lose?start=0

Hanna,
Om man har självmordstankar så kan man få Clozapine, som minskar dem och minskar också självmorden markant. Clozapine har också bäst antipsykotisk effekt. Så kontakta vården.
Kolla också med detta test om du har depression. Depression ger ofta självmordstankar,

www.viska.se/sjaelvtesterna/har-jag-depression

Hej! Tack igen för alla fina och tänkvärda svar. Kvällen igår gick inte så bra. Jag skadade mig med en rakhyvel på armarna och det blödde en del och jag blev rädd och ringde Vårdguiden och sos. Ambulans kom och jag fick åka till sankt Görans sjukhus. Fick prata med en läkare som först ville skriva vårdintyg om jag inte gick med på att ta emot lugnande. Jag fick theralen och blev inskriven under natten. Både ambulans personal och personal på avdelningen sa att det där är ingenting,du har rispat dig lite. Det är bara som att ha ramlat av en cykel.Jag hade ont och det sved på armarna men alla låtsades som dom inte såg eller hörde mig.Jag nonchalerades helt både med min yttre och inre smärta.

Sjukvårdspersonalen tror att om de ger mer uppmärksamhet till självskadorna, så blir det bara värre.

Nu ska jag försöka att inte använda bilder på hur jag tänker att man kan hantera sådana tankar som vill skada en! Man känner sig givetvis ensam när vårdpersonal och andra bedömer hur pass mycket du har rispat dig, dem har sett det alltför många ggr utan att inse att det är en slags självförsvarsmekanism och en rop på hjälp!

Nonchalans har jag också varit med om på sjukhuset, men rent professionellt tänker dem på hur man ska behandla en bäst! När det uppstår en osäkerhet, så är det svårt för dem att balansera dina känslor, eftersom du vet bäst hur du vill bli behandlad, men ändå inte? Ångesten får dig att klämma ihop dig, så att du får precis plats med ditt innersta?

Säg till när du får prata personligt om hur du vill bli behandlad, då kanske dem tar dig på allvar?

Jag gjorde det för ångestlindring. Men sen blir ångest värre, när man inser allt blod överallt!