Killar och ärr från skärsår,brännmärken o.s.v (skam?)

-

Jag har ksärt mig när pressen varit för stor, när det inte hjälpt med att duscha varmt eller gå på promenad, när jag inte ser nån utväg då gör jag sådär dumt, men det har inte hänt ofta, jag kanske har gjort det 4 gånger i hela mitt liv, skärt mig för att jag mått så dåligt. Jag tänker ju ibland då jag mår bra - hur tänker dom som skär sig, man får ju märken tänker inte dom på att dom får ärr för livet, sen kan jag också göra samma sak när det kraschar. jag har inga stora märken, bara små så det syns knappt och dom läker ganska bra. skär inte så djupt heller när jag väl gör den dumma handlingen. Ska försöka att inte göra om det, utan ta ångestdämpande och bara försöka lägga mig. Iallafall,jag känner en kille som skär sig.

Hm, har träffat flera killar som skurit sig pga ångest. Men det var på psyket, och där vare ju ingen större mening i att slämmas för något sånt.
men du har rätt i att det känns mer konstigt att en kille gör det. De brukar vända ångesten utåt och bli våldsamma mot andra istället.
Tjejer skadar sig själva, killar skadar andra...
...verkar som om det destruktiva är det viktiga. Skada som skada.
Konstigt egentligen.

Själv är jag täckt av ärr. Grova ärr. Ibland döljer jag, om jag är bland små barn och deras föräldrar (framför allt för föräldrarnas skull, de brukar tro att jag är missbrukare och ska stoppa en nål i ungen eller nåt...).
Men jag skäms inte längre. jag kan bli irriterad och ledsen om jag ser att någon dömer mig innan jag fått chansen att förklara (á la personer som flyttar sig på tunnelbanan osv.), men skäms det gör jag inte.
Det är ju bara smärta, alltidhopa. Sorg. Vrede.
Det är inget att skämmas över.