Psykisk sjukdom är fortfarande stigmatiserande.

Måhända är det därför det har gått trögt för Schizofreniförbundet att komma fram med sina kärnfrågor – en god vård och ett fullvärdigt liv för personer med schizofreni och liknande psykoser.

Men ordförande Per G Torell är optimistisk, det finns ljusglimtar.

Han menar att psykiatrins största utmaning är att ta tillvara de resurser som finns bland både patienter och anhöriga och i deras omgivning.

Läs mer hos Sjukhusläkaren.se.

Kommentar  
Det som inte är känt är att en med schizofreni har bara kontakt med psykiatrin 2 % av tiden, så kommunen och anhöriga har mycket mer kontakt.

En viktig sak som missats är att den kommunala psykiatrin inte är med på ronden på avdelningar. Krävs om de skall kunna vara fullt delaktiga i vården.
Om Schizofreniförbundet har ont om pengar gör som Viska kör med en personal av pensionärer, som redan har sin lön ( kan ge mer kvalificerad personal än vad man kan ha råd att anställa). Men 2,4 miljoner är lite, som man ser att schizofreni kostar 20 miljarder per år för samhället.

Nya behandlingar tar 15-20 år att införa i all vård. Bäst vore att ha en speciell avdelning för nya behandlingar med egen budget, som bara jobbar med att ge nya behandlingar.

Tvångsvård är självförvållad oftast och beror oftast på avbruten medicinering. Står för 50 % av sängarna på psyk. Skulle gissa att en med schizofreni får tvångsvård vart 5-10 år. Inget jätteproblem alltså och kan minskas med åtgärder för att minska medicinavbrott.