Jakob Forsmed

Många i Sverige har en god hälsa – och prioriterar den dessutom högt.

Men för att förbättra folkhälsan och göra livet lite lättare att leva för fler så finns det mycket att jobba med, enligt socialminister Jakob Forssmed (KD).

Inte minst finns en oroväckande utveckling vad gäller barn och ungas hälsa, där skärmar och stillasittande påverkar alltmer.

Läs mer hos Hälsoportalen.

Kommentar  
Kanske led många av depression och bipolär? Men läkemedlen mot depression ger otillräcklig effekt samma med bipolär. Om de behandlingarna var bättre skulle självmorden minska. Clozapine minskar självmord med 40 %, så det är ett läkemedel direkt mot självmord.
I byn där jag kommer från har flera tagit livet av sig. Allt kan inte ha stått rätt till. Prästen beklagade sig för att han fick gå med så många dödsbud.
Jag gick folkskolan i mindre klasser. Kanske skall problemelever flyttas till mindre skolor, där det är lugnare. I min realklass skrev en klasskamrat en rolig text till en känd psalm. Sedan sjöng de texten skrattandes när de gick på skolgården. Det var mörkt så de märkte inte att en lärare gick bakom och memorerade texten samt gick till rektorn. Skolan hade ett högtalarsystem som gjorde att rektorn direkt kunde tala till alla klasser. Plötsligt hörde vi rektorns arga röst: Alla pojkar i min klass skulle direkt till rektorsexpeditionen. Vi fick ställa oss mot väggen. Sedan kom läraren och rektorn och plockade ut de skyldiga, som var 3-4 stycken. De fick strafflektioner i kristendom.
När jag gick i småskolan var vi 14 elever. I trean var det en tjej som var inflyttad som gjorde ett övergrepp på en pojke efter skolan. Pojkens familj flyttade från byn. Det talades tyst om det bland de vuxna. Tjejens familj flyttade snart också. Så idylliskt var det inte. I realskolan var vi 36 elever men det hände inget anmärkningsvärt mer än att killarna köpte en bh till historielärarinnan, för hennes bröstvårtor syntes genom kläderna.
Kanske har vi idag för stora skolor. Kanske bör skolorna ha färre elever för att få mindre problem. Som sagt på småskolor på landet fanns nästan inga problem. På realskolan i stan blev dock en elev avstängd bl.a för att hissat rektorns cykel i flaggstången. En klasskamrat som var 14 år tjuvkörde moped på rasten och krockade med studierektorns Amazon och bröt lårbenet. Jag var ögonvittne. Började med viftande med mopednyckel och slutade med två kritvita ansikten plus ambulans. På andra realskolan var det lite mer oordning, men ändå acceptabelt,
Jag har gått i 5 olika skolor under folkskoletiden, som varade 6 år. Lika bra överallt. Sedan realskola. När jag gick klass 5 -6-7 fanns i klassen en pojke från Stockholm som hade varit gängkriminell och bodde nu hos släktingar. Inget fel på honom egentligen. Men så hände det otänkbara inbrott i kiosken och 10 krossade rutor på skolan. Han erkände allt i polisförhör. Tyvärr drunknade han på sommarlovet, så han försvann snabbt. Förr fick man ingen hjälp av socialtjänst, så problemen fick man lösa själv.
När jag gick i skolan såg jag inte heller röken av någon ADHD. Ingen elev vistades i korridoren under lektionstid. Alla elever satt i sina bänkar på lektionstid. Varje rast gick alla ut. Vi hade en jättefin gymnastiksal med många redskap. Där spelade vi korgboll och hoppade bock. Vi cyklade till skolan eller gick vintertid. Skolmaten skulle nog idag ses som ganska ordinär. Vi fick låna böcker från skolbiblioteket. Målet var väl att få bort auktoriteter i skolan. Förr hade lärare status.
Att barnen skulle uppfostra sig själv hemma och i skolan trodde vi skulle göra dem bättre. När utfallet blir mycket sämre förstår vi ej sambandet. När jag gick i skolan fanns varken ADHD eller autism. Hyperaktivitet hos en pojke hörde jag talas om först i gymnasiet. Det var en grannpojke vars mamma beklagade sig. Utbyggnaden av vården samt diagnosexpansion har ökat sjukligheten även hos unga. Jag tror också kosten kan göra att hjärnan växer för snabbt så tonårsproblemen förvärras och kommer tidigare. Mer sömn, kalorisnålare kost och fysisk aktivitet tror jag mest på. Tvivlar på vårdens insatser för detta.
Möjligheten att kommunicera via internet kan också vara en välsignelse vid psykisk ohälsa.