Varför är allt så svårt?

Det kankse är dags för nått sånt, men jag vet inte om jag orkar hålla reda på allt.
Jag tycker inte om att massa personer kan kontakta mig, ringa, ställa krav.

Inte konstigt att dom hela j*vla tiden tappar bort mig,
idag fick jag reda på att min KANS bara jobbar 25%.. kul..
Tydligen är jag "lätt att tappa bort" för "tysta tjejer är lätta att tappa bort"
Så alla åren jag bråkat med dem för att få rätt hjälp,
alla novellånga mail,
alla ord..
.. dom var bara tystnad?

*stor djup suck*

Det är typiskt att personalen inom vården hela tiden vill trappa ner
kontakten med patienterna, för att de har så mycket att göra.
Enligt Admins statistik här tidigare, så har de flesta bland vårdpersonalen
ytterst få patientbesök per dag.

Det enda som verkar vilja är att erbjuda mediciner..
Tar man dom behöver man inte längre träffa dom,
tar man dom inte så ringer dom då och då för att kolla så att man är "stabil".
Mer än så orkar dom inte, inga terapier, inga samtal, ingenting.

Undra om jag varit inom psykiatrin för länge..
dom kankse gett upp?

Min kontaktperson för arbetsträningen har iaf inte gett upp om mig,
det är så skönt. Nu ska hon sparka psykiatrin i baken och säga att
dom måste hjälpa mig på riktigt för att jag ska gå frammåt.
För att arbetsträning + livet ska funka.

När du jobbar och är nyttig tycker jag att psykiatrin borde satsa på dig.
Rent krasst så går nog resonemanget så att om man ingen nytta gör så
ska man inte heller äta enligt bibeln och Paulus.
Mig har de gett upp då jag är 55+ och inte väntas bidraga med något
mera till samhällets bästa.

De skulle vara tokiga om de försökte få ut oss gamlingar i arbete, efter så många år hemma 8O

Men jag tycker att man åtminsone kunde få träffa en psykiater en gång per
år när man har diagnosen schizofreni och är 55+.