Nu blir det här lite osammanhängande när jag ska försöka svara på alla ni skrivit:
Tack för alla svar, det är skönt att läsa att någon finns där när man känner sig ensam.
Jag har haft dödsångest hela mitt liv så tanken att leva ett halvt liv triggar bara ångesten ännu mer.
Jag har inte orkat se hela youtube länken än men det lär positivt och intressant!
Jag tror jag nämnde CFS för min KANS (eller vad det nu kallas) men hon sa bara "det är inte så enkelt". Det säker hon jämt. Jag har försökt hitta femhundraelva olika svar men inget verkar va rätt. Jag ska dock till en "riktig" doktor och ta massa prover snart. Jag har under flera år tagit olika prover men inget visar något. Allt dom testade var ok och nu har jag tom jättebra blodvärde!
Det går inte att förneka Homers ord haha. Jag kör på det, jag lever mitt liv och väntar aldrig på att någon ska leva det åt mig. Därför har jag sökt väldigt mycket information själv men inget har hjälpt mig eller doktorerna.
Ibland är jag övertygad att jag bara inbillar mig tröttheten, sen kör jag på, full fart frammåt! Jag skiter i kroppens alla tecken och.. sen däckar jag flera dagar. Det spelar ingen roll hur mycket jag än sover. Nu sover jag ännu mer men jag tror det är ångesten och deppigheten som tar ut sin rätt.
Det vore så fruktansvärt skönt att få veta att "du är trött därför att". Det skulle vara så mycket lättare att acceptera och dessutom förklara för andra.
"Det är inte så enkelt" som KANsen säger.
Jag får väll bara acceptera att svaret inte är enkelt och att hjärnan och kroppen har ingått i en elakt pakt.
Allt är bara så ironiskt, när jag äntligen började må bättre, när jag ville leva, när skuggmänniskorna inte rådde över mig längre DÅ kommer tröttheten och lamslår mig. Ibland kan jag inte låta bli att undra om någon, om dom, suger energi ur mig från ett osynligt tillhåll.
Jag vägrar att dö,
men just nu känns det bara så svårt att leva.
