Schizotypisk?

Ja det var intressant, men är du inte lite rädd för det, för din förmåga och det som händer?

Jag undrar vad ni menar med andlig verklighet? För mig är min andlighet verklig. Men den är inget hokuspokus, tycker inte jag i alla fall.
För mig känns det som att en del av mig vet sanningen, hur det verkligen ligger till. Men det kommer inte fram helt till mitt medvetande. Men det är detta som är andlighet för mig. Det finns en del av mig som alltid är frisk och som kommer att leva vidare, som någon energi. Ibland brukar jag be och då gör jag det för att komma i kontakt med det där inre som finns inom mig.

mvh Fredrik

Det sanningsfulla fröet finns inom oss alla. När man mår psykiskt dåligt så växer inte detta fröet. Psykiska besvär kan ljuga rejält mycket,som t.ex röster,vanföreställningar och tvångstankar och detta vill ta död på detta goda frö. Man måste vara olydig och kritisk mot det som får en och må dåligt. Sedan va andra människor tycker ska man ge blankaste fan i.

Teresia skrev: Ja det var intressant, men är du inte lite rädd för det, för din förmåga och det som händer?

Ibland blir jag rädd, tex när jag blir attackerad av demoner eller hör väsen som är på väg ut genom väggarna. Räddast blir jag när jag tror att jag styr hela världen, fast undermedvetet och utan egentlig viljekontroll. Men på vissa sätt är jag mindre rädd nu än jag var innan jag kunde se in i andra dimensioner. Det som dock skrämmer mig mer nu, är människor. Jag ser igenom folks falska trevlighet och det är obehagligt. Det är därför jag inte kan jobba, jag genomskådade alla på mitt jobb, inklusive min chef.
//amanda s

Jag tror defenitivt att det finns parallell världar och andra dimensioner.

Varelserna som finns där talar till mig, det är min andliga verklighet.

Denna gör sig påmind varje dag.

amanda s,

Men hur skiljer du på vilka som är riktiga varelser och vilka som inte är det? Alltså vad som inte är hallucinationer och vad som är det?

PS. Jag har också trott att jag styrt hela världen och att varje del av min kropp motsvarade en plats på jorden. Om något hände mig i den kroppsdelen så hände det något, som en naturkatastrof eller krig, på motsvarande del på jorden. Sen så när jag var riktigt psykotisk då jag inte hade fått medicin än så kände jag att världen tog slut och hela universum började dra ihop sig. Jag kände detta i min kropp eftersom min kropp var hela universum och jag var Gud. Det var en mycket obehaglig upplevelse. Allt hängde på en, och allt som fanns var bara jag, för jag har skapat allt och allt började med mig.