Hur var ni när ni var små?(BILD)

Jag var väldigt introvert och lydde precis alla, oavsett vad de sa till mig att göra.

Duktig i skolan men glömt bort allt jag pluggade. Hade otrolig prestationsångest...

joo, verkligen så!

Issa Jesus,
Jesuiten magnus.

Jag låg långt före mina klasskamrater, fick vänta in dem jag också.
Jag var sprallig, många påhitt, ibland upptjäftig mot lärare och annan personal.
Oftast väldigt glad som litet barn, men med skolan och trauman hemma försvann glädjen med åren.
Minns att jag hade ett väldigt humör. Ganska ensam, var nog svår att förstå sig på mig för mina klasskompisar.

Jag kan se idag att jag var en isbit när jag var barn - alla frös runt omkring mig, säkert flera minus grader!

Det var Jantelag redan när jag var barn! Mina klasskamrater ville gör mig ful/svarta ankan som simmar längst bak i kön - de tålde inte mig att jag fick vara ihop med finaste tjejerna i klassen. Kill kompisar gjorde allt vad dom kunde förmå för att jag skulle vara ful. De lyckades till och med manipulera mig att grimasera mig på ett skolfoto - så äckliga var dom... .

Min magister var inte snäll heller mot mig!

Han ville att jag skulle skriva typ 100 gånger att "Jag fattar ingenting!" - var då 10 år gammal. Skrev ibland att "Att jag fattar allting!".

Men så var det en klasskamrat som sa till magistern att jag hade varit med om en trafikolycka när jag var 5 år gammal. Glömmer honom aldrig, han var god mot mig i alla fall!

Som distriktsköterskan sa till mig så skulle systemet/psykiatrin tagit mig redan när jag var barn - för det gick alldeles för långt när det gällde mig i mitt liv under uppväxten.

Jag ritade en hängande gubbe på krita tavlan när jag var 9 år gammal! Fröken undrade nog men tog inte tag i saken:



Alla andra barn ritade blommor och sånt skit!