Jag vet inte

Hej, jag har gått med obehandlad schitzofreni i minst 6 år nu. Bisarrt betende och misslyckanden. Jag har inte haft några halicinationer, men vanföreställningar och förföljningssyndrom, även om jag vet vad som är riktigt eller inte. Kommer troligtvis få behandling nu.

Jag misslyckades totalt i på universitetet. Mitt betende var så bisarrt och jag gjorde väldigt lite.

Har inga vänner sedan det hela drog igång, träffade några för ett tag sedan men jag bara babblade nonstop om allt för att inte få för personliga frågor. Tror att deras avsikt var att kolla om jag var sjuk eller inte.

Har ett jobb av en bekant sedan några år som jag kan rätt bra, men jag missköter det i perioder. Har varit väldigt stressigt i perioder.

Har ändrat min kost och det känns bättre nu. Har inga symtom förutom att jag hoppar mellan att må bra till att inte vilja leva.

Sökte hjälp hos läkare för ett tag sedan för något annat men betedde mig så bisarrt att det nog var väldigt nära för mig att bli inlagd.

Kan jag klara mig utan behandling?

:hallo

Har du för mycket utav det ena och det andra då kan det vara bra att försöka få kontroll över dom.

Från patientutbildning:

"Känn igen dina symptom!

Koncentrationssvårigheter:

1. Det är svårt att hålla kvar uppmärksamheten längre stunder.

2. Ibland har jag för många tankar.

3. Mina tankar är ibland röriga och förvirrade.

4. Ibland har jag svårt att läsa böcker eller följa handlingen i en film.

5. Ibland är det svårt att uppmärksamma vad andra människor säger till mig.

6. Ibland har jag svårt att samla mina tankar.

7. Jag hör inte bra när det är för mycket ljud i bakgrunden.

8. Ibland kan jag inte slutföra mina egna tankebanor.

9. Annat:

Svårigheter att prata med andra:

1. Jag tycker att det är svårt att inleda ett samtal - jag har ingenting att säga.

2. Jag har svårt att uttrycka mina tankar.

3. Jag förstår inte människor när det talar.

4. Människor förstår ibland inte vad jag försöker säga.

5. Annat:

Överstimulerade sinnen:

1. Vissa färger besvärar mig - de verkar för skarpa eller intensiva.

2. Det är för mycket oväsen och ljud - jag kan inte koncentrerar mig på det jag vill höra.

3. Ljud kan ibland vara högre än vanligt.

4. Lampor stör mig - ljuset är för starkt.

5. Annat:

Hallucinationer:

1. Jag tycker mig skymta någon som förföljer mig.

2. Jag ser spöklika figurer.

3. Jag hör röst som andra inte kan höra.

4. Jag hör två röster som talar till mig.

5. Jag hör en röst som uppmanar mig att göra vissa saker.

6. Mat eller dryck smakar som om det blivit förgiftade.

7. Jag känner obehagliga/konstiga dofter.

8. Det känns som om någonting kryper på huden.

9. Annat:

Överdriven misstänksamhet:

1. Jag är ofta rädd för att bli skadad eller dödad.

2. Jag tror att människor gaddar ihop sig med mig.

3. Jag tror att någon iakttar mig.

4. Någon försöker förgifta mig.

5. Människor förföljer mig.

6. Någon driver med mig.

7. Människor pratar om mig eller gör narr av mig.

8. Mina granna stör mig.

9. Någon rotar igenom mina saker och flyttar på dom.

Vanföreställningar:

1. Jag har särskilda kunskaper eller speciella förmågor.

2. Ibland kan jag höra andra människors tankar.

3. Andra kan ibland höra eller läsa mina tankar.

4. Människor på TV talar direkt till mig.

5. Ibland styrs mina tankar och handlingar av andra.

6. Någonting inuti i min kropp rör sig eller försöker ta sig ut.

7. Jag har en speciell relation till en berömd person.

8. Annat:

Negativa symtom:

1. Det är ofta svårt att relatera till andra människor.

2. För det mesta föredrar jag att vara ensam istället för att umgås med andra.

3. Jag har ingen lust att planera eller ta itu med uppgifter.

4. Ofta har jag lust att ligga kvar i sängen hela dagen.

5. Jag har ingen lust att tvätta mig, kamma mig eller klä på mig.

6. Jag har sällan lust att prata med andra.

7. Nästan ingenting gör mig glad.

8. Människor har sagt till mig att jag inte visar känslor, varken i ansiktsuttryck eller i röstläge.

9. Jag har inte lust att göra någonting.

10. Annat:"

Välkommen till Viska, Hemligamannen11!

Din fråga är svår att svara på. Jag upplever att psykiatrin har ändrats och öppenvården blivit bättre sedan den privatiserats. Man får bättre vård nu och medicinerna är bättre än för 20 år sedan. Visserligen är de fortfarande mest intresserade av att samhället ska fungera och inte så inställda på att hjälpa individer med sin utveckling så det kan man ha i åtanke. Du verkar ha det som förr kallades för paranoid schizofreni. Det är väl många som klarar sig med minimal behandling som har den varianten. Jag har accepterat den diagnosen trots att jag inte riktigt känner igen mig i beskrivningen och då får jag adekvat hjälp av psykiatrin tycker jag. Lågdosbehandling med Abilify och stödsamtal varannan vecka. Dessutom har jag kontaktperson som jag träffar en gång i veckan. Vi går en runda på stan och tar en fika. Det gör mitt liv mindre isolerat. Isolering är en orsak till att man blir mer paranoid, så det behöver man se upp med.

Går det att bli av med schitzofreni på egen hand? Alltså jag har blivit mycket bättre om man jämför för några år sedan. Har inte velat erkänna att jag har den här jävla sjukdommen före nu.

Hej och välkommen!

Det brukar bero på miljön hur framträdande schizofrenin är och hur
bisarrt man uppför sig. Den brukar bli värre i en stressig miljö.

På 1990-talet sa en läkare till mig att schizofreni går att bota. Har inte hört någon säga det sen dess, så det var kanske övermod eller så räcker inte resurserna i vården till att bota schizofreni. Men, man har ju individuella besvär och vissa kan klara sig med minimal hjälp. Att du erkänner att du har en sjukdom kallas för sjukdomsinsikt och är bra att ha. Det ger en bra prognos.