Rymd tyvärr får du det inte det utvecklande svar som jag försökte skriva på Viska, den dog i Frankrike hos en fattig student den blev aldrig färdig skriven.
Detta för jag min dumma flarne försökte skriva på viska, det är någon som väntar till slutet och sedan raderar alltihop, jag vet ju att det inte är sant, men ändå! Tekniken kan man banka huvudet emot.
då borde du förstå mycket <
Tyvärr för litet förstånd, jag sökte vapenfritjänst efter repmånaden jag och resten av kompaniet hade blivit utraderade i ett bakhåll. Nisse vi är kanonmat hele gängen ta dig härifrån var det i huvudet. Därför sökte jag upp fältsjukhuset,ja det var ett stabskompani varför vi hade ett fältsjukhus.
Å andra sidan har jag ett vitrinskåp där står mina bucklor i skytte. Jag tog dem mellan 12 års ålder till 15 år. Sista tävlingen var en års pristävling, det stod mellan mig och en annan som skulle ha priset ett Mausergevär. Min familj skulle åka ned till Skåne för mina föräldrar kom därifrån och jag var tvungen att åka med. Därför vann på walk over så jag kunde inte vinna han hade ett eget gevär en Huskvarna Karl Gustav 63 han var ju inskjuten på vapnet och hade ett dioptersikte
jag kunde bara låna ett gevär när vi skulle skjuta på måltävlan. Det var sällan man fick ett dioptersikte på vapnet för det mesta var det öppet sikte. Det var mauser 98 eller därikring och farsan slutade prata jakthistorier när jag kom hem med buckla efter buckla.
När jag ser tillbaka tur jag aldrig vann vapnet
Vid 15 hade jag slutat att vara vapenkåt. Det var inte intressant länge tvärt om i stället. På en tävling på Högsbo skjutbana fick vi vapen ur bagaget i en bil. När tävlingen var slut skulle vi ta vapnen med oss till Kvibergs regemente, inte genom vakten utan i en öppning i stängslet vid skjutbanorna där var olåst och in till skytteförenings hus. när vi gick lät vi bucklorna vara högst upp på pipan det var andra tider då
På björnskjutningen på Liseberg var det marksmen eller expert på de vapnen naturligtvis sköt jag fullt
