Mening med livet

Meningen med livet...tja, jag vet inte...mina djur ger mig en stor del mening. Skor köper jag inte :lol: förutom om jag måste. Men det fattas nåt...vet inte vad...kanske jag kommer på det nån gång.

Det man saknar är den riktiga gnistan, den som gör att man får den där extra orken att spränga gränser! Istället blir vi ofta fogliga som lamm!

Vad kan vara meningen med livet då? Jag tror kommunikation är meningen med livet? Men det är ju inte så lätt med den här sjukdomen, man är så fruktansvärt blyg, även om det har blivit bättre!

Det gäller också att orka sätta sig in i olika människor! Ha ett genuint intresse för den lilla människan som trots allt kämpar för sitt liv!

Suck! Om man varit vanlig Svensson hade man kanske hyllat de tre v;na (Villa, vovve Volvo) och haft tre barn och två bilar med två garage, där frugan kör en volvokombi och hennes man en Merca!

Det hade kanske varit så om man inte insjuknat i den här sjukdomen!

Men! Livet är mer komplext och Universum rymmer så mycket mer!

Så, det är nog riktigt, det att om man funderar hela tiden efter meningen med livet, kanske man inte finner någon mening med livet och då har ju livet inte varit så bra egentligen. Man får ta livet som det är med både Ups and Downs. Detta för att man råder själv inte över de starka krafter som bor inom en. Detta både på gott och på ont!

Men en sökare är jag, och om inte annat hoppas jag, att jag finner en mening med allt, om inte förr så när jag dör!

Det är kanske som ett judiskt talesätt. Det är kanske inte långt borta som man ska söka efter skatten. Den kanske finns hemma under spisen.
Att inte vara så fixerad vid villa, volvo och vovve, utan att tillvaron kan se ut på alla möjliga sätt för att ha en mening.

Förutom det allmänna svaret att vi som alla andra varelser har som främsta uppgift att fortplanta oss och göra det bästa för kommande generationer så tror jag att om man känner sig psykiskt svag eller sjuk det är ännu viktigare att se de stora linjerna i tillvaron. I den värld vi lever i full av kommers, fixering vid yta, framgång, pengar och individ så fastnar man som sjuk oerhört lätt vid bara sin egen individ och tar ofta den enklaste vägen och orkar inte se kritiskt på tillvaron.

Paradoxalt nog så blir att lämna den skröpliga kroppen och dess krämpor som vi för det mesta inte kan göra så mycket åt en väg ut till större "friskhet". De som sitter med mycket mer än Villa, Volvo och Vovve kommer inte att vilja ändra sin tillvaro och kommer inte att hjälpa de svagaste. De kämpar redan med framgång för sitt.

Att kämpa för sina rättigheter, i det lilla, i RSMH, eller i större sammanhang är saker som kan ge mening i tillvaron. För att travestera en tid som flytt så är "folkens kamp är folkens hopp" fortfarande giltigt.

Att se sig själv som endast en individ är att ge dom som lever relativt gott i individualismens tidsålder ännu större anledning att fortsätta med status quo. Livets mening är att så många som möjligt skall ha det så bra som möjligt.

Du kanske har rätt scizo, jag brukar hjälpa mina syskon och det mår jag bra av även om det blir för mycket ibland.

Projek