Nej. Jag klarar mig bra utan tro. Livet är fantastiskt i sig. Djuren naturen bergen floderna åarna människorna. Bilarna marsresorna himlarna och stjärnorna. Det räcker för mig. Det är själ. Jag har vart i Indien i alla religioners kyrka. Det var cool. Indien var coolt. Vart med om mycket cool saker. Mitt liv är rikt och jag har många cool erfarenheter. Varav psykossjukdom är en. En resa. I psykets utmarker. Inte alltid så kul nej precis, men utvecklande invecklade lärorikt. Man får se människans framsida och baksida på ett sätt som man aldrig hade sett som helt lyckad. Det är oxå en erfarenhet. Man djupnar.
Sant Amandara, man lär sig också, får inblick i människans natur både på gott och ont, även i ens egen natur. En lärdom, inte önskad men som gett en förståelse för det ogripbara.
Är tron byggd på en resa dit för att starta ett liv på planeten. Hört något om att det finns människor som vill leva på en planet.
memphis skrev: Jag är som de flesta, säkert vet vid det här laget inne på buddhismen. Kan inte säga att jag följer renlevnadsreglerna perfekt. Jag använder till exempel rusdrycker och ljuger säkert också ibland även om jag inte ljuger vanemässigt. I övrigt följer jag reglerna. Jag livnär mig till exempel inte på ett sätt som skadar andra levande varelser.
Det här förstår jag inte att är buddhism en religion eller någon form av filosofi? För det finns väl inga regler som i dom lite större religionerna?
