Vad är syndfrihet

Mer
14 år 5 månader sedan #258971 av Potte-Boa Jösse
Svar från Potte-Boa Jösse i ämnet Vad är syndfrihet
Eftersom det inte finns något helvete så finns det verkligen inget att oroa sig för! Men gör så gott du kan ändå. Världen blir så mycket bättre då.
  • Melun
  • Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
14 år 5 månader sedan #258985 av Melun
Svar från Melun i ämnet Vad är syndfrihet
Jag är i alla fall glad att jag kan förklara vad synd och syndfrihet är.
Man har ju kallat allt roligt för synd ibland.
Tråkigt att ni inte tar det allvarligt...
Mer
14 år 5 månader sedan #258987 av Geta
Svar från Geta i ämnet Vad är syndfrihet
Det jag inte kan förstå är att man anser sig syndfri bara
man har rätt tro.
Jag har en bekant som resonerar så där.
Det är som i katolska kyrkan. Efter det att man har biktat
sina synder så är det bara att ge sig ut och synda igen.
Den här immuniteten förstår jag mig inte på.
Mer
14 år 5 månader sedan #258989 av Kassandra

IFO__ skrev: Tragiskt. När ska ni inse att "gud" och "Jesus" bara finns i era huvuden? Den enda anledningen till att ni tror är för att ni behöver det för att överleva. Det är inte kärlek, det är självömkan och blind girighet efter ett evigt liv. Ni känner misströstan för att ni inte tillhör någon riktig grupp, ni har ingen riktig ledare så ni har annamat en saga och kallat den för sanning. "Gud" gör er inte starkare, tvärt om, ni för en "dialog" med er skälva, och för f*n, läs lite historia, Jesus var inte så trevlig som bibeln påstår. Han vänstrade mot sin fru, ljög, hycklade och tog inte hand om sina söner. Han började dyrkas 60år efter sin död av människor som aldrig träffat honom. Det värsta med att försöka tala förnuft med er är att ni redan fnyst åt detta och slutat läsa, varför anstränger man sig? Jag vet inte.


1. Ursäkta att jag säger det. Vad är det som "bara finns i ditt huvud"? Om bilder och föreställningar om Gud och Jesus nu finns i våra huvuden, vilket är helt klart för oss som är kristna, vilka bilder och föreställningar finns då i ateisters huvuden? Något måste det ju vara. De bilder som ni har (jag förutsätter att du är ateist, för det verkar så på ditt inlägg) är kanske inte av personer (Gud, Jesus, Buddha, Krishna, Marx, Dalai Lama, Ghandi, Che Guevara, Mandela mfl) utan kan vara andra representationer och mönster, det som din livshållning = tro, består av.
Vilka filosofer är det du tror på? Är det möjligen ordföranden i förbundet Humanisterna, är det Lenin eller Marx, eller är det någon ateistisk tänkare från äldre tider? I så fall har du dessa tänkare/filoser "inne i ditt huvud".

2. Behöver det för att överleva...
Jaha. Och om det nu är så himla viktigt för dig att få skriva oss kristna detta på näsan, så bevisar du med ditt inlägg att du har ett fanatiskt engagemang mot kristen tro (annars hade du inte skrivit så och du har tydligen - stackars dig, vad du måste lida för din ateistiska tro som du förgäves försökt prångla på människor med en övertygelse som inte stämmer med din egen. Du har ju inte lyckats "tala förnuft med" oss, stackars vilseförda. Ja, varför ska du anstränga dig för en omöjlig sak! Och vi "fnyser" åt det du säger? Ursäkta: jag har hört och läst om många som försöker "avprogrammera" kristna och infusera i dem den "rätta ateistiska tron". Men jag har aldrig hört någon fnysa åt dessa resonemang. Däremot kan de ha suckat uppgivet, eftersom dessa rättshaverister som inte vill lämna dem ifred, utan fungerar som veritabla motmissionärer.

3. Självömkan och blind girighet efter evigt liv: varför ska man undertrycka en naturlig förhoppning om att livet fortsätter efter att man gått genom vad som ser ut som död. OK att våra kroppar multnar eller förbränns. Men vem kan bevisa att livet/själen inte far iväg nån annanstans? Vem kan bevisa att Gud INTE finns? Vad är det för fel med "girighet efter evigt liv". Det du kallar girighet är en längtan som bara angår en själv. Det är ingen osund girighet. Till skillnad från girighet efter pengar, vilket drabbar andra människor, vars pengar den girige vill åt. Du har väl hört uttrycket: "Han drack girigt av vattnet."? Han "dricker girigt" för att han är törstig. Är törst = girighet efter vatten något man då ska kritisera?
Självömkan sedan: må inget mänskligt vara mig främmande - varför är självömkan så negativt? Är det inte naturligt för lidande människor att ömka sig själva? Är inte reaktioner av frustration och självömkan en fas i deras sorgeprocess mot tillfrisknande?

4. Ni tillhör ingen grupp, ni har ingen riktig ledare.... Vad är detta för trams?! Vår grupp är hela det kristna kollektivet på jorden, det är kyrkan eller församlingen vi är med i. Våra ledare är Gud, Kristus eller Anden i vårt hjärta, vår ledare här på jorden är också vårt personliga samvete. Våra ledare är också visa män och kvinnor, församlingsledare och präster och även andligt begåvade personer i församlingen. Likväl som vi kan ha ledstjärnor också i andra kloka människor, trots att de inte kallar sig kristna.

5. Ni har anammat en saga - hur vet du det? Var du med när Jesus och lärjungarna gick omkring på jorden? Menar du att ingenting av det som Jesus undervisade om är bra? Jesus är ingen saga. Han har verkligen levat, likaväl som Buddha och Dalai lama och Kon Fu Tse. Han är lika mycket vishetslärare som alla de andra religionsfilosoferna. Om du inte kan tro på Korsets kraft och på förlåtelse, så kan du ju alltid börja med att tillägna dig Jesu vishetslära och den andra visdomen som finns i Bibeln, inte minst i psaltarpsalmerna. Dessa beskriver träffsäkert människans psyke, så att folk har kunnat känna igen sig i dem under alla tider och på det sättet fått kraft att stå emot det svåra, kanske outhärdliga.
Du kanske tycker att "synder" inte existerar, att det är ett påhitt för att trycka ner folk. Har du aldrig känt skuld för något du har gjort? Då vet du kanske inte att befrielse från skuld är något underbart: hur du först känner dig bedrövad och din kropp är liksom sammandragen och tung av spänningar och hur vetskapen om förlåtelsen = får din kropp att kännas som om den rättas ut och blir längre och nästan lättar, som vore du en ängel. "Synd finns inte". Du är förstås en sån som aldrig har begått några fel i hela ditt liv. F-n tro't höll jag på att säga.

6. Gud gör er inte starkare, tvärtom... Om Gud kan lära kännas genom Bibeln, så är det orden där som gör oss starka.
Gud gör oss starka genom att vårt kropp och psyke fungerar, att våra relationer fungerar. Gud gör oss starka genom språket i Bibeln. När man läser en berättelse eller en psalm kan orden riktigt ta tag i en och rista en och man känner hur meningarna riktigt sugs in GIRIGT av ens psyke och till och med själva kroppen. Sedan känner man sig renad, som om ens själ blivit tvättad och blivit mindre sorgsen, mindre ångestfull, mindre lidande och fått mer glädje, mer förhoppning och mer styrka att möta livets problem och ens inre svårigheter.

7. Dialog med er skälva - att föra en dialog med sig själv är faktiskt en bra självterapimetod

8. Och för f*n läs lite historia. Tror inte kristna generellt är mindre intresserade av historia än andra. Vems tolkning av historia ska man förresten gå efter? Ateisters eller Gudstroendes? Har ateister varit mindre grymma än kristna? Knappast. Se på ateistiska Sovjet under Lenin och Stalin, se på ateistiska kommunist-Kina under Mao, se på röda khmerernas framfart i Kambodja. Kristnas grymheter, korståg, inkvisition, häxbrännerier - OK det är ingen trevlig historia. Men läs också i historia om "goda" kristnas livsverk. Liksom du kan läsa om "goda" ateisters livsverk. Och om det kristna västerlandet har en börda av synd i form av ovanstående grymheter mm, så är faktiskt inte resten av världen fri från grymhet och ondska heller i äldre tider. Det var inte speciellt snällt av muslimerna att med militärmakt utbreda sin tro.
I Indien och Pakistan är det muslimer och hinduer som sliter varandra i strupen. Buddhismen är en fredens religion, men i Sri Lanka bekrigar dom varandra inbördes med hackor och gödselgrepar. Kinesiska muren lär vara fylld av arbetarnas lik som fyllnadsmaterial. Så skyll inte bara på kristna för allt elände i världen.

9. Jesus var inte så där trevlig som Bibeln påstår. Nu är det så att Bibeln inte generellt påstår att Jesus är trevlig. Han var visserligen "trevlig" när han räddade en sexuellt utlevande kvinna genom att säga: Den som är utan synd kaste första stenen. Han var trevlig när han helade folk och hans undervisning är till vissa delar hur "trevlig" som helst. Men han var inte trevlig alltigenom. Han kallade fariséerna för tillmälen och kallade Petrus för "din djävul". Han sa att dom rika skulle gå förlorade och de otrogna skulle brinna - inte särskilt trevligt! Nu kan man förmoda att en bibelförfattare som vill att folk ska börja tro på Jesus skulle utesluta det allra värsta, det "fula" hos Jesus. Istället berättar de om Jesus med hans fel och brister. Detta ger en mer objektiv bild och gör att man kan tänka sig att evangeliernas berättelser verkligen är sanna.
Och vi tror inte att vi måste kalla folk för "huggormars avföda" bara för att Jesus gjorde det.

10. Han vänstrade mot sin fru, ljög, hycklade och tog inte hand om sina söner. Suck! "Det värsta med att försöka tala förnuft med er är att ni redan fnyst åt detta och slutat läsa, varför anstränger man sig? Jag vet inte."
Arrrggghhh!!!! Jesus hade för femtielfte gången ingen fru utan var förmodligen asexuell. Det hade inte varit nåt fel om han hade haft en fru, men nu hade han inte det. Varför ska det vara så svårt att acceptera. Några söner hade han inte heller. Hade han haft söner och döttrar, var så säker på att Paulus och evangelisterna hade skrivit om det. För alla kristna skulle naturligtvis vilja veta vad Jesu söner och döttrar tyckte och de skulle så klart brinna av begär efter att få veta var dessa stod i olika frågor som berörde församlingarna.

Han började dyrkas 60år efter sin död av människor som aldrig träffat honom. Jaha. Ännu en av dessa eviga villfarelser.
Jesus korsfästes nån gång 30-33 och började han dyrkas först efter 60 år, så är vi framme i början av 90-talet. Men nu var det så här att bara några veckor efter korsfästelsen, när lärjungarna hunnit bearbeta detta och insåg mysteriet med uppståndelsen, så började de berätta om alltsammans för andra. På en och samma dag utökades församlingen med cirka 300 personer. Och en massa människor (Romarriket inklusive Palestina var ett multikulturellt samhälle) som skulle resa hem till sina provinser tog med sig berättelsen om Jesus till sin släkt och sina grannar på hemorten. Strax därefter, fort- farande på 30-talet fick Paulus mfl särskilda missionsuppdrag och grundade församlingar i Östra Medelhavsområdet. Apostlagärningana, där detta beskrivs, kan inte vara skriven längre fram än cirka 70, eftersom Lukas som författade den, enligt traditionen var död då. Paulus, avrättad år 65, skrev alltså sina brev och grundade sina församlingar före år 65.
Det där med 60 år efter hans död är blaha blaha... Och så vill jag ännu en gång med dina egna ord säga: "Det värsta med att försöka tala förnuft med er är att ni redan fnyst åt detta och slutat läsa, varför anstränger man sig? Jag vet inte."
Mer
14 år 5 månader sedan #258997 av Geta
Svar från Geta i ämnet Vad är syndfrihet
Varför måste man göra konflikt av detta?
Det är som att slå in öppna dörrar.
Vem är det som inte lyssnar?
Mer
14 år 5 månader sedan #258998 av Tage
Svar från Tage i ämnet Vad är syndfrihet
den här stilen på tråden kan skapa ångest hos många som har upplevelser av människor som kontrollerat dom med religion.
det kan knappast vara Guds mening att skapa oro eller negativa känslor hos människor. det är människor som skapar det hos varann och som bara vilseleder. vilket jag tycker är synd.