Hjälp!!

ElviraFattigan skrev: Hur många barn har du själv? Hur har det gått för dom? Är dom precis lika allihopa, för du har väl gett dom lika mycket kärlek?

Allvarligt talat: Du är inne på en farlig och gammaldags väg när du skuldbelägger föräldrarna för att barnen har fått psykiska besvär.

Men en sak har du rätt i: det där med "vibbar".
Jag tror det är så att har man i sitt psyke svårigheter för sociala kontakter, t.ex. pga ADHD, asberger, schizofreni, då har man lätt att få omgivningen emot sig, och detta leder till "negativa vibbar" och kan leda personen in i depression och psykos.

Det är därför det är så viktigt för omgivningen att få en chans att förstå varför en person är som den är.

Dessa diagnoser skulle behöva spåras redan i tidiga barnaår, så skulle många må mycket bättre i tonåren.

Det är inte konstigt om en barndom som har bestått av svårigheter som ingen har funderat på orsaken till, kan leda in i depression och psykos i tonåren.

Den här mamman kanske har ansträngt sej dubbelt så mycket för det här barnet än för syskonen, just för att det är problem.

Själv har jag inga barn alls.
Min avsikt är inte att skuldbelägga någon, möjligen hitta en förklaring, då det tycks vara en gåta för "mamman" hur det kunnat bli så här.
En anan förklaring är förmodligen det du nämner om hur hon ansträngt sig extra mycket för "sonen" i förhållande till syskon...

Jag tror att ett behandlingshem kan vara lämpligt, om det nu är så förfärligt som det beskrivs i inlägget.

Det här verkar inte vara något typiskt tidigt tecken på schizofreni:

För då brukar skolbetygen raskt falla och också borde det finnas någon i släkten, som har schizofreni. Depressioner är också vanliga och man brukar vara ovårdad.

Att man har extrema åsikter är inget bevis för schizofreni. Hade han trott att folk på Mars styrde hans tänkande och handlande via mobilen hade det varit ett solklart schizofrenifall, men inte nu.

Han behöver helt klart någon att prata med som han litar på.
Det behöver mamman också.

Hur får man honom att följa med frivilligt?

ElviraFattigan skrev: Han behöver helt klart någon att prata med som han litar på.
Det behöver mamman också.

Hur får man honom att följa med frivilligt?

De behöver proffs hjälp båda två!
Mamman skulle kunna gå till sjukhuskyrkan på sin ort och försöka prata med dem som är där. Gick själv hos legitimerad psykolog där under många år. Detta till ingen kostnad alls! Mao kostade gratis!!!

Pojken behöver en manlig kontakt person, som förebild, om han nu inte får Kontakt med sin Far (Pappa)

sjukhuskyrkan är inte rätt forum för honom utan här behövs avprogrammering av en före detta nynasse.

Det går nog att leta fram på Internet om sådana som kommit till sans, som han kan ha som mansbilder, för de vet exakt hur de skall ta ned honom och få honom att inse det, att han inte är en Übermänsch!!!

Google[/url:155oph2p]

Bara att botanisera...

www.fri-sverige.se/

www.google.se/search?hl=sv&q=f%C ... %B6k&meta=

Misstänker att denna mamma har lämnat oss, vilket är synd eftersom vi skulle ha ett och annat åt henne att ge. På As-forumen dyker det upp likadana fall då och då. (Liknar inte mina familjemedlemmar, men jag känner till fenomenet, grandiositet är vanligt bland frustrerade människor som har exellerat med studieresultat och IQ-tester).

Det är också tråkigt att hon hade inte registrerat sig, då når man henne inte heller via PM.

Om nick "Förvirrad mor" ännu läser denna spalt, sänd PM!

Aspie