Någon som upplevt samma sak? Tacksam för spekulationer..

Var hos en psykiatriker idag. Hon sa at jag troligen skulle få leva med detta livet ut. Hehe, ja men vafan. Man lär sig leva med allt tillslut. Detta är ändå bara småpotatis. Får va glad så länge man har det såhär bra.

Det är konstigt att läkare säger att det här
får du leva med hela livet. Även om deras
resurser är uttömda.
Ni kanske inte har passat ihop du och de
psykologer som du träffat. Någon annan
person borde ha klarat det bättre.
Det finns massor att göra för att återhämta
sig. Både med hjälp av sjukvården och på egen
hand.
Dom kanske menar att du får leva med så här
starka känslor och att det går upp och ner.
Att det är det, du får leva med.

Nej alltså psykiatrikern mena att mina fysiska men som kommer från min stress eller "fysiska ångest" kommer jag troligen allti att få leva med. Pga att jag är född som en sådan person. Hon berätta att det var gamla tanter å farbröder som levt så hela sitt liv, dom hade bara lärt sig leva med det plus en del medicin. Denna läkare började tom snacka om benzo, haha...jaja, kanske man behöver det tillslup

Vad jobbigt det låter! Jag känner igen mig i en del av de symptomen du beskriver. Det låter som om du är väldigt stressad. Tror inte det hjälper dig att läsa om serotonin och att läsa om diagnoskriterier och sånt. Har du gått i kognitiv terapi? Förstår att dina symptom bekymrar dig och att du måste diskutera det och fundera på det ofta men får du nångång "psykologiska" pauser från ditt problem? Finns det något sätt du kan belöna dig själv för det? Min personliga erfarenhet är att man kan ha många tillfälliga symptom när man är extremt stressad, jag har exempelvis varit jätteparanoid att jag trodde att alla som skrattade (ex på bussen) skrattade åt MIG, men jag vet idag att jag inte på något sätt ens är i närheten av att utveckla paranoid scizofreni. Hur ser ditt sociala nätverk ut? Får du stöd från betydlesefulla personer i din vardag? Jag menar inte att du skall svara på dessa frågorna men det här är frågor som jag själv har tänkt på och som har hjälpt mig att reflektera över i perioder när jag har känt mig dålig!

Det var ju länge sen du skrev inlägget, hoppas du mår bättre nu. Stor hjärtekram från Milla

till tis 15 februari.
om stressmage, eventuell psykos med mera.

om det är stress du upplever, vilket är full möjligt, så kan det vara så att du helt enkelt är överspänd. Med det menar jag din kropp. det kan bli så när man inte hinner varva ner och reflektera över saker. att du trycker ner saker. det behöver inte betyda att du kommer att utveckla psykisk sjukdom, det kan vara så enkelt som att du behöver utveckla en avspänningsrutin. Något som hjälper dej att slappna av. om du inte har någon "kär vän" just nu, någon som du litar på aom kan stryka dig över pannan och hålla om dig till och ge dig tid att vara så till du kommer tillbaka, så prova med att få någon form av kroppslig terapi. tioll exempel massage, reiki eller akupressur. eller taktil massage. något som gör att du får beröring i en "tillitsfull" miljö, där du känner dej trygg. det kan göra under. det är lätt hänt att bli stressad i samhället, i skolan i gruppen etc, man kan ha svårt att säga nej, men det viktigaste och som du inte ska glömma är du själv. hur du mår. du vet ju bäst. samtidigt förstår jag att det är jobbigt som fan och man kan tro att man kommer dö eller att man ska bli galen, men det kan vara så enkelt som att kunna slappna av. det har hjälpt mig. att inte prata så mycket utan tänka mer på mig själv, min andning. andningen hjälper pulsen att lugna ner sig och man kan träna på att bli duktig på det. eller få hjälp.
det är inget konstigt. Att du ser färger kan vara ett sätt för din kropp att läka. försök att inte vara rädd, det kommer att bli bra. säg till dig själv att allt är i sin ording. när du väl kommer ur det är du en starkare människa..

stor kram
anna

Jag känner igen de symtom du beskriver, jag får den också ibland när jag är stressad och har ångest, trots att jag äter medicin.
Jag har också en hög vilopuls och högt blodtryck, men det kan vara pga medicinerna.

Verkligen konstigt att läkarna inte tar dig på allvar, hoppas du kan hitta nån som gör det.


(Bra nick-name förresten) : )