Equivocal skrev:
jag menar det skulle ju inte funka så bra om nån berättade nåt för dig och du berkar stört gråta eller lägger in dina egna känslor i det du säger för att det kanske påminner om nåt som hänt dig.
Varför inte? Först tyckte jag du hade rätt, men sen försökte jag motivera det...
Gick inte så bra. Jag skulle gärna vilja att psykiatikern störtgrät av medkänsla och förståelse! Jag skulle tro mer på att han har empati och förstår då, ju...
Min bror berättade en historia om hur olkia yrkesgrupper fick en "händelse". Ngn hade dött, ngn var skadad osv, det var en del som behövde göras...
Poliserna och läkarna tog det hela "kallt". Dit och datt ska utföras enligt shemat.
Rörmokarna och städarna tänkte humant. Finns det ngn som stöder de anhöriga, har offret smärta, hur går det med ekonomin?
T.ex kanske det kan vara så att om du ska stötta någon som blivit våldtagen och själv blivit våldtagen men aldrig bearbetat det tror jag inte att du skulle ge särsklit bra stöd. Eller visst säkert på visssa plan men det skulle ändå vara ett väldigt känsloladdat ämne.
Mjo, men jag skulle nog inte se det som våldtäkt så, tycker det är fel att särbehadla det. det komer av gammal sexualmoral där det låg ett tydligt samhällsvärde i att inte ha haft sex.
Kanske det ännu gäller, trots att det jäkas friskt hit o dit?
Det viktiga är ju att jag inser förnedringen, traumat, övergreppet, hur det än må ske. Och att jag gör det ur klientens synvinkel...DET kan vara svårt! Speciellt som "yrkesman".
Plus att du behöver en distans som gör att du kan lämna jobbet när du kommer hem, inte ta allting för personligt som jag tror man lättare gör om man själv har problem. Då kanske man till och med blandar in klientens problem och gör dem till dina, du får dubbelt upp och mår sämre och kan därmed vara ett sämre stöd.
Mm, ja,sånt är okänt för mig, allt eller inget, bara drusar gör saker lagom.
Jag skulle bara se det som "bröd" och tänka ngn felaktig, eller iaf obevisbar, moraltanke om jag hade det så.
Man måste brinna!
INte gick edison, tesla, osv o mös med barnen efter jobbet?
nejnej, det var arbete som gällde..ska man jobba, ska man göra det jämt, som att vara en soldat i krig, sen är det fred eller, permis.
Jag menar absolut inte att man ska sätta upp en vägg och bara vara nån sorts svart tavla som klienten ska få stöd från, självklart ska man engagera sig och vara subjektiv till viss del. Men det måste finnas gränser för både ditt och den hjälpsökandes bästa
Jag sätter egna gränser som flyttas med den politiska situationen, och allt är politik. Fast du kan ha rätt. Troligen. Men jag kan inte det.
Sen har du ju jätte rätt när du frågar vem som nånsin är färdigarbetet med sig själv för det var nog fel formulering från min sida... Arbetet med sig själv är en livslång process. Men att på nåt sätt reda ut sina trådar och kanske förinta några gamla spöken är nog bra. Det är viktigt att man har tagit itu med det som varit jobbigt i ens liv och inte bara stänger in det nånstans så det kan flyga ut helt plötsligt....
om du förstår vad jag menar....
Jo, jag tror jag förstår..
Och håller med...men de spöken jag har kan inte förintas med annat än av tidens tand.. Kommit på att jag är mkt mindre "rädd" i tanken för var dag som går. Kanske är döden som komer närmare, mindre att förlora?
nä, nu går det för mkt tankar...måste stoppa..
nu till nästa "fråga?"
det handlade inte om att vi inte delade "väg" och tankar och jag anser inte att ens personliga problem ska komma upp i samtalen. Självklart ska man säga vad man tycker och det är ju mkt personkemin som gör att vissa människor passar med varandra oavsätt yrkesroll.Men som jag pratat om innan måste man även ha en objektiv syn i ett terapi samtal.
oki. Jag godtar det även om jag hellre skulle vilja att teraputen var mer personlig med mig och nästan bör "prata om sig".
Som exempel kan jag ju säga att just denna terapuet hade jag på ett behandlingshem jag var på. Flertalet på "hemmet" hade eller hade haft ätstörningar, sen en kväll satt vi och grillade korv när terapeuten kommer, vi frågar om han vill ha en korv och han svarar "nej, jag msåte tänka på vikten, jag funderar på å bli anorektiker i mitt nästa liv"
Ett dumt skämt... men varför sa ingen till då? Utan att bli arg...
Så farligt var det ju kanske inte, men kunde man inte ifrågasatt honom?
Gjordes det där o då? Kanske bara genom att säga "hörru, ser du trädet där borta, gå fram o tebax till det o fundera lite på vad du just sa"..o sen upprepa meningen...
sen sa han flertalet gånger under min vistelse där att han var så frisk och vi var så sjuka men han skulle nog "rädda" oss. Han kunde aldirg erkänna att han hade fel.
oki...
ett annat ex:
Jag hade varit sjuk i en v. och ville ha permis så jag kunde åka till min pojkvän men det fick jag inte för han "visste" att det inte var för att jag var sjuk som jag ville åka dit utan det var nån annan orsak, vad visste han inte. Efter mkt om och men drog jag iaf och dagen efter åkte jag in på sjukhus pga av magont... på andra sjukhuset konstaterade de att det var blindtarmen och jag skulle få åka och opereras.
när jag kommet tillbaka till behandlingshemmet är det första han säger "behöver du verkligen så mkt upmärksamhet?" och "det skulle varit bättre om du stannat här så din pojkvän slapp tänka på dig" jag blev skit förbannad! Jag vill sticka igen men jag lugnade ner mig och bestämde mig för att konfrontera honom igen och hoppades att vi kunde lösa situationen. när jag gör det nekar han till mkt av det han sagt och säger att han inte sagt det, sen kom han med det påståendet att "du kanske hör röster" det var droppen, då drog jag. Röster har aldrig varit en del av min problematik och det visste han mkt väl. När soc. var där för utskrivningssamtal förklarar han att han ahde sagt så för att få tyst på mig. Det tycker JAG är ett praktexempel på en dålig terapeut som skulle behöva terapi själv
Ja, han låter skum den mannen. Han sökte inte "hjälp" ju...han gav..host....man ska kanske ljuga o låsa in tankarna, då får man jobb o pengar?
psykopat-narcisisstsamhälet..det är farligt för mig att tänka så..
Usch, tycker du borde fått lite upprättelse, du hade ju rätt!
oj vad långt jag skrev nu... hoppas du fattar nåt av vad jag säger
Jodå, jag förstår. O jag frstår ockås att du e en känlsig natur..
