Geta skrev: Man får inte vara kräkmagad! :nej
Verkligen inte. Inte heller rädd att komma sina egna rädslor för död och skröplighet så nära att man ibland backar. Inte att förglömma att man ansvarar för att sköta om människor som ofta är multisjuka och behöver en betydande mängd medicin som man inte får missa att dela ut.
För detta ibland stressiga och mycket ansvarsfulla arbete belönas man med arbetslivets sämsta betalning och en säker belastningsskada om man stannar kvar. Samt mardrömmar om de svåra upplevelser man varit med om.
Sedan frågar sig politikerna varför man inte vill arbeta efter den pensionsålder det normalt sett är svårt att stanna kvar till.
Suck!
Det känns hårt att skriva det, men ibland fasar man för att hamna i den vård man själv arbetat med. Av bitter erfarenhet hur avtrubbade många blir med åren i det yrket och hur få som orkar vara empatiska.
Uppriktigt. Så blir jag riktigt förbannad så här på fredagskvällen av att tänka på uppmaningen att alla måste arbeta längre. Det är väldigt lätt att säga och skriva för de som har haft ett manschettjobb som känts utvecklande och inte slitigt vare sig till kropp eller själ. Så bra för dem då. Men uppmana för h-e inte andra ni inte delat liv med att fortsätta i ett arbetsliv ni enbart får insyn i om ni har oturen att drabbas av att behöva leva era sista år i dödens väntrum!
Skäms alla politiker utan erfarenhet av ett uppdelat arbetsliv där vissa får slita hund för att andra ska kunna "utveckla sig" och "nå sin fulla potential".
