Ja, själv har jag jobbat inom långvården för lite drygt 27 år sedan. En avdelning som hade en hög vårdtyngd pga av dessa svårt sjuka patienter som nog dominerade stället. Men jag tycker det fanns eldsjälar på avdelningen som underlättade vården åtskilligt för både patienter och personal. Redan då började besparingarna träda in, då man skulle vara försiktig med blöjorna. Ja, sedan klev jag in i väggen och körde slut på mig efter avslutad vikariat som började med en arbetslöshetsmarknadsåtgärd. Jag gjorde bara mitt bästa, och fick väl en del vänner för livet, men det var oerhört tungt mellan varven, och jag tror det inte riktigt är samma vårdtyngd nu på dessa äldreboenden, då dessa svårt sjuka i regel har egna rum numera. Men jag var ung då och hade inte ens gjort lumpen, så arbetsförmedlingen kan man väl säga gjorde mig en liten björntjänst då det har tagit så många år att hämta sig från depressionen som utmynnade i en schizofreni. Men jag tycker ändå det fanns fantastiska människor där, som var snar till skratt och humor mot även patienter. Så min totala intryck kan man väl säga är blandad.
Vars är världen på väg?
