Fokus på individen – framtidens melodi inom psykiatrisk behandling

Jag har också haft tur inom psykiatrin. Har fått gå i både gruppterapi och individuell psykoterapi.

Jag har haft problem med förtroendet från psykiatrin. Dom är som viljelösa hundar som förväntas ställa allt till rätta.
Idag hade jag en konversation med min kp om den alkohol jag drack och hur folk i vården är snabba att sänka en när man är sugen.
Jag dricker inte särskilt ofta och jag har inget risk beteende.
Det är som att jag måste lura dom för att dom inte ska få en felaktig åsyn.

Människorna i psykiatrin är bara människor och dom jobbar under de begränsningar som finns i deras sammanhang och ibland blir dom en last snarare än en tillgång!

Jag har inte haft några orealistiska förväntningar på psykiatrin.

Det har jag.. Och dom har inte försökt att utmana den. Grejen är den att för unga människor som jag var då, så blir man imponerad av lite och något som var så höljt i mysterium kunde betraktas som helgonlikt.
Idag vet jag att dom tog ifrån mig mycket av min automatik och jag tröttnar på alla farser som min beteende kring psykiatrin har berott på.
Dom ska hjälpa mig men dom utgår inte från vad jag vill ha, i alla fall inte särskilt bra.

Idag är jag LESS, bara less.

Jag hade inte en individanpassad vård de första 12 åren. Läkaren skrev ut de antipsykotika som gällde vid tiden...men de funkade inte på mig. Han kunde tagit upp en diskussion om hur jag mådde och hur medicinerna funkade men det gjorde han inte. Han pekade med hela handen och röt typ gör såhär. Han tvingade mig till koncentrationsprov flera gånger. Jag vare skräckslagen. Medicinerna funkade inte bra....Men fan man ska själv vara läkare för att hantera sin situation. Jag mådde så dåligt och sov 16 timmar per dygn....och zyprexa och risperdal sänkte mig ytterligare. Jag orkade knappt med att leva med så lite energi. Men hur ska man som patient veta vad som är bäst för en? Det var läkarens ansvar tycker jag. Han sa att jag var mot mediciner....som en scientolog....Men de funkade bara inte. Hans fel. Han var så jäkla otrevlig och stöddig. Tänk om jag fått haldol som funkar så bra på mig....12 år tidigare. Tänk så mycket bättre livskvalitet jag skulle ha haft. Vårdskada så en överläkare när jag föreläste om suicid för suicidpreventionsombud. Har aldrig tänkt på saken men jo det stämmer. Har man otur och får ett arsle till läkare....

Jag har som inte varit så kaxig med psykiatrin, det måste man va. Det handlar inte om deras åsikt och dåliga vetenskapliga belägg, det handlar om mitt mående och hur jag vill göra.

Idag tycker jag att jag måste få välja själv, medicin och allt. Det är inte upp till dom.

Idag handlar det mycket mer om patientinflytande vilket jag uppskattar men det gamla gardet som mina kontaktpersoner tillhört bryr sig knappt. Dom är sig själva ända in i kaklet, (om ni förstår vad jag menar)!

I somras fick jag välja själv om jag skulle ta mer medicin! Jag nekade och hon respekterade det. En läkare på 35 år. Vilken skillnad .