Någon som vet? Hjälp en liten vilsen tonåring...

PSR skrev: Medical student syndrome.

Har vart borta från det här forumet ett bra tag nu, men skönt att se när man kommer tillbaks att du fortfarande är den drygaste jäveln av dem alla.


ontopic:

Låter väldigt jobbigt det där. Finns, som jag ser det, två vägar att gå. Antingen så söker du hjälp eller så kämpar du själv tills det inte går längre.

Mesmerize skrev: Låter väldigt jobbigt det där. Finns, som jag ser det, två vägar att gå. Antingen så söker du hjälp eller så kämpar du själv tills det inte går längre.

jag tror man kan klara sig helt själv, med asbergers syndrom utan att få en diagnos eller hjälp av myndigheter.. Vet en vuxen man, som jag känner o troligen har A.S som klarar sig själv, viss problem med omgivningen finns e klart men sånt kommer man inte ifrån. Jag kämpar hellre ensam än med myndighetspersoner som ska flåsa en i nacken btw

gäst: det du skriver att du känner dig övermäktig känner jag igen, det kan även märkas på mig i sociala situationer att jag tycker många människor är slöseri på min dyrbara tid. :rolleyes:

Hej! Vad menas med Medical Student Syndrome?

Tacksam för svar.

Är det svårt? Smittsamt?

Med Medical Student Syndrome så menas att om man läser mycket om sjukdomar kan vissa bli väldigt oroade av symptomen och tro att de lider av någon allvarlig sjukdom t.ex. hjärtfel. Det händer ibland för studenter som läser medicin därav namnet.

Aha, Hypokondri!

Du har med all sannorlikhet inte schizofreni. Den siste som misstänker att den har schizofreni, är ofta den sjuke själv.
Men du verkar vara orolig, och verkar ha ett behov av att få veta "vad/om något är fel".
Det vill vi alla, det är skitjobbigt att tycka att något är fel och inte veta vad. Jag tycker väl att du ska prata med någon om det, någon som kan ge en lite mer personlig bedömning än vad man kan på ett forum på internet.
Du kan kontakta Barn- och ungdomspsykiatrin, "BUP", om du söker på det så har de en hemsida där du kan hitta telefonnummer. Eller ännu enklare så tycker jag du ska prata med din skolhälsovård.

Du tjänar inte så mycket på att sitta och läsa om olika diagnoser och försöka "passa in" dig själv där, då dessa är menade att användas av ett proffs som hjälpmedel när denne pratar med dig. De måste alltså användas ihop med samtalet mellan läkare och patient, och kan inte användas utanför detta.

Många av symptomen som nämns kring psykiska sjukdomar, är saker som vi alla går omkring med, men kanske i mindre mått än en som blir sjuk av det. Alltså känner alla igen sig i symptomen, och tror då när de läser, att de har den sjukdomen (medical student syndrome, vi har pratat om det....)
Skillnaden mellan "sjuk" och "normal" går därför inte att fastställa om inte en expert får träffa dig ett antal gånger och bedöma hur det ligger till.

Om du mår hyggligt bra av den du är, och ditt beteende inte är farligt för dig själv eller andra, så behöver du inte oroa dig för att du har någon grav psykisk störning.

Om du ändå mår dåligt och funderar, vilket det verkar som att du gör eftersom du skriver här, så borde du be om att få prata med din skolpsykolog eller ringa BUP.

lycka till.