Någon som vet? Hjälp en liten vilsen tonåring...

Nu kanske jag verkar vara besatt av vad som är normalt och vad som inte är det, men låt säga att jag var tvångsmässig - räknas det som normalt då? Alltså jag menar mer om det är någonting som räknas som något man behöver hjälp med?

Gäst skrev: fast har man inte ni med aspergers lite svårt i det sociala livet? för jag har inte problem att vara social, visst jag stör mig väldigt mycket på människor och ibland kan jag känna mig överlägsen på något sätt men inte som människa liksom så därför accepterar jag att alla inte är intresserade av saker som jag värdesätter högt... fast jag läste lite om det och jag känner igen mig en hel del. Man kanske kan ha några enstaka symtom utan att ha aspergers?

Ja du kan uppfylla vissa symtom som är handikappande utan att uppfylla alla kriterier för Asperger. Då får man i stället diagnosen "Autismliknande tillstånd".

Det finns personer med Asperger som är sociala lika väl som det finns de som är osociala. Gemensamt för bägge typer är att man har svårt för socialt umgänge. Man kan inte läsa av andra människor korrekt och beter sig ibland i andras ögon "konstigt" åt.

/A

Gäst skrev: Nu kanske jag verkar vara besatt av vad som är normalt och vad som inte är det, men låt säga att jag var tvångsmässig - räknas det som normalt då? Alltså jag menar mer om det är någonting som räknas som något man behöver hjälp med?

Tvångsproblem är något man ofta behöver hjälp med. Det anses inte normalt att ha det även om det är vanligt förekommande. Blir ens tvång så påtagligt att man blir lidande av det bör man få hjälp. Det finns hjälp mot OCD (tvångssyndrom).

/A

så tror du aspergergirl och ni andra att det är något jag borde kolla upp hos en psykolog typ, eller kan man inte se förrän det är allvarligare? för som det är med mig just nu så är jag ju accepterad som den jag är, annorlunda men fortfarande likeable, uppenbarligen. Jag känner inte att det handikappar mig på något sätt jag är helt enkelt bara annorlunda. Min rädsla ligger i att eftersom jag läst att det blir värre och värre med åren så vill jag inte sluta upp som en person som inte kan leva pga sitt tillstånd... Att vara sjuk är ju någonting negativt och om det inte vore för det jag läst så skulle jag inte ens brytt mej så grejen är den att jag inte känner det som någonting negativt... Men borde det inte vara så att min renlighet, t.ex, kommer bli allvarligare från att nu inte gilla att använda allmänna toaletter (som iofs kan vara väldigt jobbigt när man är bortrest exempelvis) och alltid tvätta händerna innan jag gör något, och aldrig ta i handtag (vilket jag ser som sunt) kommer leda till att jag absolut inte kan göra någonting alls? För som jag nämnt så är jag ju väldigt liten jag har ju inte utvecklats färdigt...

PSR skrev: Medical student syndrome.

tja... jag är ganska hypokondrisk av mig...

Jag fyller 31 år i år och har i alla år känt mig konstig och annorlunda utan att förstå varför. Jag fick min Aspergerdiagnos för ca 1,5 år sedan. Jag önskar att jag fått den MYCKET tidigare i mitt liv så kanske det blivit bättre och man sluppit ett flertal depressioner. Jag råder dig att åtminstone prata med någon om dina problem. En psykolog eller psykiater kan sedan avgöra om du bör behandlas eller gå i någon form av samtalsterapi, t ex kognitiv beteendeterapi (KBT).

/A