Tja...sjukgymnastik kommer jag ihåg en hel del av. Det intresserade mig. Utbildningen hade ett holistiskt synsätt och det var viktigt för att jag skulle trivas. Rehabkunskap har jag haft nytta av i min sjukdom och nu som Peer. Men jag får inte extra lön för att jag har en rehabutbildning med holistiskt perspektiv, även om Peer projektet bygger på just de kunskaperna. Men man får väl vara nöjd att man är efterfrågad överhuvudtaget. Som psykfall är man annars inte mycket värd i samhället. Tärande på statskassan. Ekonomi och mat nat kommer jag inte ihåg något av just.
Jag klarade av att plugga med den frihet det gav att ansvara själv för att man var i skolan och tog till sig av kunskapen. Vara inlåst på ett jobb 7-16 kändes läskigt. Jag tänkte jag pluggar lite till när jag väl kommit igång. Läran om människan passade mig och kändes meningsfull. Det enda jag skulle kunna tänka mig att jobba med som sjukgymnast var vårdcentral. Sluten avdelning med mycket gullegull nej tack. Ändå jobbade jag på sluten avdelning för det var de jobb som fanns att få. Och kände mig helt malplacerad. Är inget socialt geni utan går mer på kunskap och uppgjorda riktlinjer.
