ändra dåliga vanor?

Jag ska försöka planera bättre(skola etc) och minska alkolholintaget. Har försökt flera gånger men inte lycktas så bra. Men denna gången känner jag mig mer motiverad!

Hur gör ni?

Förr såg jag svårigheter som möjligheter. När jag kände tex att jag inte orkar springa, så sprang jag osv.

Nu går jag i kroppskännedom å testar en annan metod.

Jag vågar inte längre dricka alkohol pga ett självmordsförsök jag gjorde. Jag är ganska hysterisk tror jag...

Det är bra att försöka planera vardagen för planering minskar stressen. Ständiga överraskningar kan bli jobbiga och skadliga i längden. De flesta här är stresskänsliga och mår dåligt av stress.

Varför dricker du alkohol? Om det är för att minska ångest kanske medicin mot ångest kan minska alkoholbehovet. Ungefär så skulle jag resonera.

Jag levde ett väldigt, vad ska vi kalla det, rutinlöst? liv innan jag fick den formella diagnosen. Ingen stressreduktion utan jag körde hårt. Vila kunde jag göra när jag var död typ.
Nu har jag inga stressdepåer längre. Även om jag skulle vilja köra hårt så går det inte för det får såna konsekvenser. Det fick konsekvenser förut också men jag såg det inte lika tydligt då.
Nu har jag mycket rutiner. Inte så att livet blir tråkigt i att jag måste äta kl. 12.03 varje dag men jag har små regler, inte tvång men små regler. Jag ska ta en promenad varje dag om jag inte går på gymmet. Jag ska klä på mig, vilket man måste göra om man ska gå ut <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->
Jag mår bättre av de här rutinerna men de är sagolikt långt borta från det liv jag levde förut.

Jag dricker inte av erfarenheten att jag gör allt eller inget i samband med bristen av kontroll. Den gyllene medelvägen är också möjlig genom de här rutinerna. Det är en ständigt pågående process. Jag vet inte om man någonsin lär sig helt och hållet.
Jag bestämde mig för att sluta äta så mycket choklad, främst i form av Cloetta fyra för 20 kr. Jag stod och fingrade på dom i affären och tänkte att behöver jag verkligen de här? Och nej, inte egentligen. Det var skitjobbigt i början men det gick. Men det svåra är ju att man tänker att jag tar en liten, en liten är ju inte så farlig. Och så whoops. Attans. Det var inte så jag hade tänkt mig det...

Judalon skrev: Jag levde ett väldigt, vad ska vi kalla det, rutinlöst? liv innan jag fick den formella diagnosen. Ingen stressreduktion utan jag körde hårt. Vila kunde jag göra när jag var död typ.
Nu har jag inga stressdepåer längre. Även om jag skulle vilja köra hårt så går det inte för det får såna konsekvenser. Det fick konsekvenser förut också men jag såg det inte lika tydligt då.
Nu har jag mycket rutiner. Inte så att livet blir tråkigt i att jag måste äta kl. 12.03 varje dag men jag har små regler, inte tvång men små regler. Jag ska ta en promenad varje dag om jag inte går på gymmet. Jag ska klä på mig, vilket man måste göra om man ska gå ut <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->
Jag mår bättre av de här rutinerna men de är sagolikt långt borta från det liv jag levde förut.

Jag dricker inte av erfarenheten att jag gör allt eller inget i samband med bristen av kontroll. Den gyllene medelvägen är också möjlig genom de här rutinerna. Det är en ständigt pågående process. Jag vet inte om man någonsin lär sig helt och hållet.
Jag bestämde mig för att sluta äta så mycket choklad, främst i form av Cloetta fyra för 20 kr. Jag stod och fingrade på dom i affären och tänkte att behöver jag verkligen de här? Och nej, inte egentligen. Det var skitjobbigt i början men det gick. Men det svåra är ju att man tänker att jag tar en liten, en liten är ju inte så farlig. Och så whoops. Attans. Det var inte så jag hade tänkt mig det...

bRA ATT DU KUNDE LÅTA BLI CHOKLADEN. jAG SKA FÖRSÖKA STÅ EMOT MITT PIZZASUG. Oops! caps lock! hihi