Schizofreni och AS.

PSR skrev:

ak000 skrev: Först trodde min läkare och min psykolog att jag hade AS eller någon autistisk störning eftersom jag isolerade mig. Nu när jag har börjat ta medicin mot det är det liiiite lättare men fortfarande så hatar jag att umgås med andra. Föredrar ärligt talat att vara helt ensam och ha kontakt med andra människor när jag själv vill det -- vilket är väldigt sällan. Förstår inte varför det verkligen måste vara någonting negativt med det.

Det behöver inte vara negativt att vara själv. Tok heller. Det är egentligen ett väldigt bra tillstånd att vara schizoid.

Men jag önskar att jag hade kommit så långt att jag klarade fru och barn. Men som det verkar kommer det aldrig att gå. Det är OK ändå som det känns nu. Själva måendet i sig är stabilt bra. Ingen nedstämdhet och så.

Autister trivs som autister. Men hur skulle det vara med Abilify? Lär vara mirakelmedicin vad det sociala angår. Jag har inte testat den, den är svindyr, gör det först då jag får pengar.

Autism brukar oftast visa sig redan i 2-3 års åldern, medan schizofreni startar mycket senare. Aspergers kan ibland övergå till schizofreni, men annan autism skiljer sig oftast från schizofreni pga begåvningshandikapp.

Johan Cullberg skriver i sin bok Psykoser att han tror att många med symptomfattig schizofreni egentligen har Aspergers och att de behandlas med antipsykotika i onödan.

Behandlingen av schizofreni är huvudsakligen inriktad på positiva symptom, depression och ångest. Övrig behandling är ovanlig idag. Möjligen skulle socialfärdighetsträning kunna vara positivt mot autistiska drag.

Alla människor med autism trivs inte med att vara ensamma. Dom vet bara inte hur dom ska göra för att bli accepterade.

Och det är fel att tro att alla med autistiskt syndrom är utvecklingsstörda.

Till dig som frågeställde först, har jag en fråga, vilken symptom på autism skulle du vilja ha hjälp med? Vilket är svårt för dig?

Hej psr. vad beträffar kontaktsvårighterna så har jag inga råd att ge angående autismen. Själv är jag utstött överalltifrån och duger inte alls. Jag tror man får vänja sig vid och accepetera att man inte är accepterad och att folk inte tycker att man är okey. Man blir alltid missförstådd och det man säger och tänker är inte okey. Det andra inte accepterar, dvs man själv, det får man acceptera att man inte är accpeterad....if you follow me. Och detta eftersom man fungerar som man gör när man har autism. Om man ska fungera behöver man hjälp från andra men det får man inte. Eftersom det är ett funktionshinder en nedsättning, att man inte kan så är det inget att göra något åt. Det finns ingen behandling , man är som man är. utanför kontakt och samhälle.

mellan tårarna och sorgen får man försöka acceptera sig själv och hitta något som man tycker är roligt, utan andra människors acceptans.

PSR: Hur ärlig och öppen är du gentemot dina kollegor och elever om din sjukdom?

Folk har ofta mer förståelse än man tror.

När det gäller närhet och realtioner är det väl en bra erfarenhet att ha.
Men absolut inte nödvändigt. Din situation är rätt vanlig.

Själv lever jag isolerad i min ensamhet helt självvalt efter diverse
manipulernade tjejer och opålitliga vänskapsrelationer.

Skulle aldrig ge mig in i något förhållande igen.

Min bästa kompis tog förövrigt livet av sig över en tjej.

Kvinnans inneboende grymhet är något du kommer uppleva
ju mer du kommer närma dig henne.

/En bitter jävel

Jag håller med dig om kvinnans grymhet men har du stött på mannens egoism? Egocentrisk var mannens efternamn