Jag trodde inte på Bibeln när jag insjuknade.
Det har kommit efteråt. När jag insjuknade trodde jag inte alls på att en så gammal bok hade någon relevans i verkligheten av idag.
Jag upplevde det efterhand, som om det var både den onde och den Gode som stred om mig. Jag vände mig till den som stod för Godheten i tillvaron.
Själv känner jag mig allt som oftast som en mycket ond människa i mina tankar (röster), detta gör att jag försöker kompensera mina dåliga sidor inom mig själv, genom att behandla alla mina medmänniskor som om de vore Jesus jag mötte, åtminstone tills motsatsen är bevisad.
Även om en människa skulle visa sig ha onda avsikter med mig försöker jag att inte göra ont tillbaka.
Det går ofta inte att skilja mellan onda och goda röster inom mig, jag måste hela tiden se vilka konsekvenser det skulle få om jag följde dem. Men när det känns rätt i allt då finns ingen större tvekan hos mig, då kommer det från den högste.
Men kom det ihåg, att den som stiftat en lag står också under samma lag och kan icke bryta mot den. Så en uppmaning som strider mot lagen kommer icke från den goda sidan.
