Jag var andligt öppen redan innan. Hade läst om nära döden upplevelser i slutet av nionde klass och fick en mycket stark tro. Jag var inte kristen och är det inte utan tyckte att det fanns något gemensamt i alla religioner så jag ansåg nog mig inte som religiös. Så började jag kanalisera ljusa energier när jag var arton. Var i klar psykos när jag var tjugo. Som jag ser det var det inte kanaliseringens fel eller att jag var andligt öppen. Men så här i efterhand tycker jag att det varit bättre om jag strävat mer efter att landa i min kropp, det fysiska vara i det jordiska än att sträva "uppåt". Det andliga blev som en flykt...Det var en mängd olika faktorer som medverkade till min psykos... och blev helt obalanserad...., levde i mycket underlig "andlig"världsom liknade en skräckis till slut....
Inget av de sorterna har jag provat.
Trodde att jag tagit Zopiklon men glömde
det kanske. Det har varit svårt att sova i
natt. Fåglarna börjar sjunga utanför.
