- Inlägg: 41
Hmm,
Xebeche_ skrev: Känner att jag inte vill ha med sådanna grupper att göra, vill bara att det skall ta slut. är som att jag har vaknat upp i en mardröm och kan inte vakna. Det vården ordnat för mig hittills är bara problem, fuck vad jag inte vill vara som ni, sitta här 10 år senare och säga saker som -"idag mår jag lite bättre". Jag tror att inslussning i psykvården är jämnförbart med invandring, man sitter på en förläggning och väntar på att bli integrerad i samhället men hamnar i ett ghetto där allt är skit. Massa termer som "Aktivitetsersättning", "Arbetsterapi" och det värsta "stödpersoner som man kan gå och fika med". De får mig att känna värdelöshet. Som ett jävla djur i en bur. (ta inte illa upp, jag ser inte er som djur). Jag vill fan inte va utlänning, jag är inte född sånn. Finns det ingen väg i mitten?
Du är iallafall välmotiverad till återhämtning... om du sköter din medicinering och tar vara på ev. terapi, och sätter små mål för dig själv, är chanserna goda att du kan ta dig tillbaka ut i livet igen... komma igen i de områden av livet som är viktiga för dig...
Jag räknar mig själv frisk med medicin idag... jag jobbar, har familj, vänner, osv... känner mig inte utanför eller i något ghetto... snarare mitt i livet... med fullt upp att göra och vara med i ...
Tror det är möjligt för dig också... kämpa på... det tar tid... allt ordnar sig inte på en gång... men du kan komma igen... det blir bättre!!!
Jag visste inte själv vad det betydde då. Men jag förbannar den dagen nu, för det var djävulen som viskade det i mitt öra. Jag har alltid levt med tankesättet -"Det kunde varit värre" Och på så sätt klarat av att föra mig själv framåt. Nu får jag tänka på de hemska bilderna på barnen i Somalia, med flugor i ögonen för att kunna känna lite luft mellan mig och botten på brunnen. När jag sen tänker på hur längesedan det var jag åt och ser alla flugor som hittat in i mitt kök, så skrattar jag. 5 år sa Admin1, jag har ingen koll på hur länge jag haft det så här. Jag vet bara att jag inte kan ha det så här längre. Sitta i en tom fängelsecell och överlever på autopilot. Rådlös.
Lätt sagt dådå. Fast egentligen spelar det ju ingen roll att du bor där, jag fick bo så jag med ett tag i praktiken fast jag hyrde privat, var mentalhem i porten brevid, gård och tvättstuga delade vi.
I min trapp bodde det flyktingar, pundare alkisar och lite mindre störda.