Hmm,

Det låter hemskt jobbigt att höra det hela tiden.
Men det kan inte vara du som ska ta
huvudansvaret för andra som bor där.
Är det lyhört i huset då du hör så mycket?
Har du kontakt med RSMH eller liknande?
Det kan finnas rösthörargrupper där du bor.
Om det nu är röster eller helt verkligt.

Nja, jag tror att det är lyhört för att jag inte har några möbler, och grupper och så orkar jag inte engagera mig i. Jag har fullt upp med t.ex se till att jag får på mig kläder när jag vaknar. Jag har inte den blekaste aning om det finns någon "ansvarig" här. Socialpsyk har en snubbe som kommer hit till mig en gång i månaden för att se om jag städat, annars blir det da street. Det kanske är han allt ligger på!?

Jag tycker att Getas förslag att du tar kontakt med RSMH och deltar i en rösthörargrupp eller en självhjälpsgrupp är bra... då kan du få hjälp att hantera dina röster...

Känner att jag inte vill ha med sådanna grupper att göra, vill bara att det skall ta slut. är som att jag har vaknat upp i en mardröm och kan inte vakna. Det vården ordnat för mig hittills är bara problem, fuck vad jag inte vill vara som ni, sitta här 10 år senare och säga saker som -"idag mår jag lite bättre". Jag tror att inslussning i psykvården är jämnförbart med invandring, man sitter på en förläggning och väntar på att bli integrerad i samhället men hamnar i ett ghetto där allt är skit. Massa termer som "Aktivitetsersättning", "Arbetsterapi" och det värsta "stödpersoner som man kan gå och fika med". De får mig att känna värdelöshet. Som ett jävla djur i en bur. (ta inte illa upp, jag ser inte er som djur). Jag vill fan inte va utlänning, jag är inte född sånn. Finns det ingen väg i mitten?

Har du en bandspelare? Då kanske du kunde sätta den på inspelning och se om den gör några utslag på att röster finns. Många bandspelare har en indikator på ljudvolym.

Annars är det enda sättet att avgöra om det är hallucinationer att ha en annan person som lyssnar efter rösterna. Om du sällan har sådana besvär kanske psykiatrins öppenvårdteam kunde komma och lyssna. Du har ingen bekant, som kan komma och lyssna?

Xebeche_ skrev: Känner att jag inte vill ha med sådanna grupper att göra, vill bara att det skall ta slut. är som att jag har vaknat upp i en mardröm och kan inte vakna. Det vården ordnat för mig hittills är bara problem, fuck vad jag inte vill vara som ni, sitta här 10 år senare och säga saker som -"idag mår jag lite bättre". Jag tror att inslussning i psykvården är jämnförbart med invandring, man sitter på en förläggning och väntar på att bli integrerad i samhället men hamnar i ett ghetto där allt är skit. Massa termer som "Aktivitetsersättning", "Arbetsterapi" och det värsta "stödpersoner som man kan gå och fika med". De får mig att känna värdelöshet. Som ett jävla djur i en bur. (ta inte illa upp, jag ser inte er som djur). Jag vill fan inte va utlänning, jag är inte född sånn. Finns det ingen väg i mitten?

Du verkar sund i din ilska!
Det är väl bara det att inte så många här på Viska uttalar den
utan är nöjda eller försöker vara nöjda.
Nej du har rätt, det är en riktig mardröm att drabbas av den
här åkomman.
Men om det är nyligen som du blev sjuk så kan det betyda att
du har bra prognos och klarnar till de närmaste åren.
Din ilska kan vara konstruktiv när du inte riktar allt inåt dig
själv utan försöker hitta en medelväg för att få leva ett
drägligt liv.