Hur många på viska hör röster?

Följande lästes på en hemsida om hjärnans bedrägliga skådespel. "Det är viktigt att påpeka skillnaden mellan en hallucination och en illusion. Vid illusioner föreligger en sinnesretning och illusionen uppstår, till skillnad från hallucinationen, p.g.a. förvrängda sinnesintryck." Min erfarenhet säger mig att detta inte alltid stämmer när det gäller hörselhallucinationer eftersom dessa kan uppkomma p.g.a. sinnesretning och förvrängda sinnesintryck. (Annars är det illusioner och inte hallucinationer som jag har problem med.) Trots att det har blivit lite bättre är det fortfarande så att jag hör en del röster och dessa kommer från en yttre källa som avlägset tal, vindens sus, hummandet från frysen, rinnade vatten m.m. (Hittade följande på nätet, vilket bekräftar mina egna iakttagelser:"Often certain actual external sounds such as fans or running water, become transformed into perceived speech") Vill gärna också citera en iakttagelse som gjordes av sir John Perceval(1803-1876), premiärministerson och drabbad av en ettårig schizoaffektiv psykos: "En dag när jag trodde att jag lyssnade till en röst som talade till mig upptäckte jag att då mina tankar plötsligt riktades mot yttre objekt fanns ljudet kvar men rösten var borta;ljudet kom från ett angränsande rum eller från ett luftdrag genom fönstret eller dörröppningen. Jag fann vidare att om jag kastade mig tillbaka in i samma tillstånd av tankspriddhet återkom rösten,..."(Edward M. Podovoll, Galenskapens förförelse.Om psykosens väsen. s. 65) När jag var sjuk tejapade jag för ventilen i köket p.g.a. att det "vita bruset" fick mig att tro att jag kunde höra grannarna. Min övertygelse att jag tolkar olika bakgrundsljud styrks också av följande:"...This indicates the possibility that auditory hallucinations result from an external stimulus, and so, schizophrenic auditory hallucinations do not generate internal stimuli differently from non schizophrenic individuals. They merely interpret external stimuli differently. An error in circuitry from within the brain regions may impair the processing of sensory input from the external environment..."
Källa: serendip.brynmawr.edu/bb/neuro/n ... schan.html

Det vore intressant att få veta hur många med schizofreni som hör röster. Enligt vissa källor kan det vara upp till 70%. Vidare vore det roligt om det gick att känna igen sig i beskrivningar som andra gör. (John Perceval gjorde för över 100 år sedan en beskrivning som jag kunde känna igen p.g.a. egna iakttagelser.) Att försöka iakttaga vissa bestående fenomen är för mig ett sätt att distansera mig från sjukdomen. Finns det någon annan som lagt märke till något märkligt med rösterna som ni vill berätta om?

När jag var medicinfri förra hösten hörde jag röster hela tiden... men speciellt mycket på tåg och bussar... det lät som om andra passsagerare pratade om mig... jag hörde som om alla konversationer handlade om mig, ofta negativt eller kritiskt... dessa röster har upphört med medicinering....

Dessutom har jag en inre konversation som pågår än, men den låter inte som den kommer utifrån, utan in ifrån mig själv... vet inte hur denna skiljer sig från tankar, bara det att rösten tilltalar mig i du form, inte som mina andra tankar där jag tänker i jag form...

Undrar om det där blev förståligt?....

Jag har aldrig hört röster. Jag har haft turen att slippa ifrån det eländet.

Hej Isa-Alise. Jag har också erfarenhet av att man tror sig höra vad folk säger t.ex på bussar. Jag upptäckte då att man hör det man förväntar sig att höra. Ett litet trix som jag använde mig av då var att styra mina förväntningar. Mina medpassagerare började då säga saker som var klart olämliga att säga högt.(Istället för att vara jobbigt kunde det då bli ganska roligt) För att testa hur det funkade fokuserade jag på ett ord och tro det eller ej men det dröjde inte läng för än jag hörde någon säga det ord som jag tänkte på.

Du nämner också att du för en inre konversation med dig själv, men att dessa rösttankar inte kommer utifrån. Jag testade om mina främmande röster kom utifrån genom att använda ett hörselskydd med medhörning.(Det var då möjligt att höja volymen på den hörda rösten...) Den dialog som jag ibland för med mig själv är inte lika påträngade som tidigare, men när det var som värst var det extremt jobbigt. Kanske har jag vant mig lite vid att tankarna är främmande och i du form, men jag kommer fortfarande ihåg hur ledsen jag blev när jag för första gången reflekterade över hur konstigt jag tänkte. Tidigare när dialogen var extremt intensiv skrev jag följade:
Det är uppenbart att den intensiva, ibland outhärdliga dialogen, kan upprätthållas genom medvetandegörandet av inre motsättningar. Men att hela tiden i detta tro sig finna en motsvarighet till inre problem är förmodligen en vanföreställning. Numera tror jag att den dialogdrivande kraften till stora delar är en konsekvens av att sjukdomen medvetandegör föreställningar som genom en märklig form av inlevelseförmåga inte bara öppnar vägen till nya perspektiv utan också omöjliggör alla former av ensidigt skärskådande. Citat: "När hans tänkande var som mest oordnat märkte han att varje föreställning omedelbart kopplades ihop med sin motsats, och han kände att denna motsägande handling, att vända vad som helst till dess motsats, fanns latent tillgänglig i människans villkor och även kunde användas till att gå emot den egna intelligensens funktioner. Han kallade det en naturlig mänsklig "perversitet", en alltid tillgänglig oppositionslust som blir starkt exponerad och intensifierad under varje rubbat sinnestillstånd..." (Galenskapens förförelse, Om psykosens väsen, Edward M. Podvoll, sid 45)Teoretiskt borde det dock vara möjligt att förhindra uppkomsten av inre motsättningar genom att förändra sin inställning till sjukdomen, men detta är för mig personligen helt omöjligt.(Om ni inte helt saknar ironi kan jag varm rekomendera George Orwells bok 1984 som inspirationskälla i sökandet efter nya strategier. Kanske är något liknade nyspråksreformen en strategi väl värd att pröva för att upphäva de inre motsättningar som river upp en reda söndertrasad själ. Förmågan att se motsatser kanske kan vändas till en fördel. Man utgår då ifrån att alla de främmande röster, som inte är verkliga, vänder på orden. Ordens ursprungliga innebörd kan då endast avspegla det förmedlade budskapet genom att negeras...Att negera fungerar dock endast om betoningen ej färgas av en stark känsla. Ibland kan ordleken leda till att rösterna ändrar intställning och då måste man också ändra reglerna och tolka allting bokstavligt...Det enda som fungerar är att då och då ljuga och uttrycka sin förståelse för eller sin stora kärlek till de grymma plågoandar som outtröttligt tycks vrid och vända på själen för att skärskåda minsta skrymsle. Detta medför ofta en temporär lättnad, som om hjärnan lyckats lura sig själv att tro att krig är fred...o.s.v...)

Hej Orvar. Du har verkligen haft tur. Ibland tycker jag att det är konstigt att man kan behålla sitt sunda förnuft. Snacka om att vissa skulle bli förskräckta om de kunde tränga in i mitt inre.(I alla fall när det är som värst.) Det kan vara svårt för vissa att förstå eftersom jag är så noga med att hela tiden bete mig normalt.(Det är bara under mina psykotiska perioder som man kan märka att något är fel.)

jag har heller inte haft några större problem med röster. Det var en kort period när jag var som djupast inne i psykosen som jag hade en röst. Det kändes som om den kom utifrån.
Jag lider med dig Stefan. Det måste vara väldigt jobbigt!!!

mvh Fredrik

Hej Fredrik. Jag har det väldigt bra egentligen. Rösttankarna har blivit mindre påträngande och dessutom har jag en flickvän som vet allt och som stöttar mig till 100%.