andlig kontakt

jag känner också en stark kärlek när jag är i kyrkan. Den är väldigt påtaglig där....

AmandaS, detta är det viktigaste inlägget någonsin på VISKA!

Jag upplevde direktkontakt med Gud och Jesus på så många olika sätt under min nästsista psykos så det var rent underbart (och mycket skrämmande i slutet av psykosen).

En morgon vaknade jag av att ha dansat en hel natt med änglar. Jag var helt betagen av denna otroliga upplevelse som var mer verklighet än dröm!

Flera gånger upplevde jag mycket starka känslomässiga upplevelser med människor, genom att se på TV och genom att läsa och höra på musik. En gång kom det fram en främmande människa på ett disco till mig och tilltalade mig som om han kände mig. Vi talade länge och jag fick för mig att han var Gud och hans kamrat var Jesus. Det var en mycket skrämmande upplevelse!

Jag kommer aldrig att glömma dessa månader av himmel och helvete. Jag vet idag att det finns en andevärld och är därför mycket engagerad i kyrkan genom min tro.

Jag vill ibland sluta med min medicin för att bli mer andlig, men jag tror som du att vi lever i en materiell värld och det är svårt att leva med psykoser i vårt samhälle. Därför fortsätter jag att tillhöra denna världen (än så länge)...

Nissegossen: Mycket intressant och välskrivet inlägg, borde lägga in som artikel här på sidan.

Nissegossen skrev: Amanita! ICE AGE?

Jupp, stackars lilla ekorren som kämpar och kämpar och har hela världen emot sig, han är så kär i sitt lilla ekollon. Riktigt så är det väl inte för mig iofs, men jag är väldigt förtjust i mina fröer som jag odlar också :mrgreen:

Nissegossen: Haha, måste vara lite läskigt däremot om man fick syn på sig själv komma emot en och sedan lösas upp och försvinna. Kommer att tänka på Castaneda böckerna, och de märkliga saker han berättar om. Michael Ende har skrivit en bok som du kanske skulle tycka om, den heter "Spegeln i spegeln".

AmandaS skrev: Jag önskar bara att man som frisk kunde få uppleva psykosens utvidgade medvetande och kontakt med andevärlden utan att behöva utstå, ångest, paranoia, självmordstankar och humörsvängningar. Men det är kanske för mycket begärt.

Ångest och paranoia och sånt är vad man upplever när man så att säga "öppnar" sig för världen, det är som om man aldrig hört förut och plötsligt börjar höra, och allt man hör är oväsen och buller. När man väl lärt sig filtrera bort oväsen och buller, så är hörseln ett ganska bra sinne trots allt.

Om man tänker sig att energifältet som omger människor är som en bubbla, och när man blir psykotisk är det som om det slits upp en reva i bubblan och massor med främmande energier flödar in, energier från människor omkring, deras ångest och stress, alla skitkänslor de bajsar ut omkring sig, i städer fullkomligt stinker det av latrin och avskräde. Genom meditation, qi gong, yoga och andra övningar kan man lära sig att rena sitt energifält, läka sin aura, och samtidigt vara öppen inför världen, men det krävs mycket arbete och livet kommer aldrig vara som det var innan, det vore som att försöka hoppa in i mammas livmoder igen. Livet kan bli bättre och rikare, men det behövs mycket arbete för att komma i harmoni med sina energier.

Tack för alla svar på min fråga! Det betyder jättemycket för mig att det finns flera personer här som har liknande erfarenheter. Tillsammans har vi kanske gläntat på dörren till en annan verkligehet, minst lika verklig som den här, jordiska.
Kram från Amanda S

hej Amanita! Om du rätt förstode, så tar du det lugnt med det jag skrivit. Det jag skrivit har jag skrivit.

Du har satt igång en process, och det inom mig.
Jag vet numera mina rötter. De har anor till hedenhös. läs i mellan raderna..

Det finns något som heter Dundret, låt bli det!

Jag har någon gång i tidernas begynnelse, antagligen varit eller stått i hans omedelbara närhet. han var keltisk Druid!

Tag bara varning! Den vite mannen kristnade Världen med Svärdshanden och han följer detta spänt!

Kan bara säga att de enda som får godkänt i den hemisfären är Amish people, och jag ger en eloge till ursprungs befolkningen.

Jag har i andonom varit i Guds uppenbarestält och sett någon ta tag i hornen och svära en ed.

Jag skriver inte mer i denna fråga! Men jag vet mitt syfte och varför jag finns här.

Tilläggas kan att jag är en sammansatt själ i just detta syfte!

Jag har levt flera liv före men vill icke tala om mer!

Nissegossen: Jo, man skall nog inte ta saker på för stort allvar, en nypa salt eller två (och lite peppar) så ordnar det sig. Hela kristendomen är ju en enda stor psykotisk sörja. Efter en kritisk granskning av bibeln så tycker jag man kan konstatera att allihop som författat någon av böckerna lider av grava psykiska störningar, för att inte tala om de som styrt kyrkan genom århundradena.

Bara en sådan sak som att skylla ifrån sig mänsklig dumhet på "djävulen" är ju ren idioti, och om man läser lite noggrannare så var Satan ursprungligen en ängel, som efter hebréernas fångenskap i babylon förvandlades till ondskan personifierad, tydligt inpirerat av Zoroastrianismens motsvarighet Ahriman. Ahriman var i sin tur deformerad av Zoroaster när han högfärdigt spaltade upp allting varandes antingen "gott" eller "ont", och att Ahriman fick representera allting ont. Innan hade Ahriman varit trollkarlarnas och magins gud. Så, Satans arv är det att han representerar magi och trollkonst, och det anses alltså vara ondska, och det är därför häxorna brändes, för att de bedrev trolldom.

Vad är då trolldom? Jo, det är att förändra sin omgivning med sin vilja, och uppenbarligen framstår det som ett ganska rejält hot hos den styrande eliten att det finns människor som kan skapa förändring med sin vilja.

Personligen, som jag kan förklara mer ingående på förfrågan, så anser jag att den kristne guden är en grym diktator, designad för att skapa underkastelse hos slavar. Satan var den ängel som revolterade, och i min symbolvärld representerar Satan därför "frihet". Frihet är rätten till sig själv och till sin egen vilja.