De symptom vi har/har haft

Min vän jag börjat ha daglig telefonkontakt med får paranoia när han mår dåligt. Att folk är ute efter honom och att de försöker förgifta honom. Mina vanföreställningar rör ofta utomjordiska organisationer, fast visst känner jag paranoia också. Han har paranoid personlighetsstörning och han säger att den inte går att medicinera bort.

Paranoia är ett av de jobbigaste symptomen man kan ha. Det genomsyrar hela tillvaron och gör den obehaglig.

Om de skrattar för att jag sagt något roligt är det en sak. Då är det bara kul. Men det jag menar är att folk på bussen eller ute någonstans, på krogen eller bland grannarna, skrattar lite i mjugg är förnedrande och förolämpande.

Röster, röster och åter röster som ska bestämma, eller ändra.

Lejonhjärta skrev:

Rhododendron skrev: Ja, det är ju en komplimang när folk skrattar åt en.

Nej?

Det är det däremot när de skrattar MED en, då kan man skratta med dom.

Du menar hånskratt.

Det är sällan som man skrattar åt någon i den bemärkelsen. Men man uttrycker sig så. Jag brukar inte säga "Varför skrattar du med mig?" utan "varför skrattar du åt mig". Men jag blir inte förolämpad, för att någon skrattar. Att hånskratta är inte skönt.

Komiker har ett viktigt jobb. Vi skrattar med dom. Det är skönt att skratta.

Jag är glad om jag kan roa någon på ett sunt sätt.