Sevastian skrev:
Inwatto skrev: men man går inte och längtar efter medicinen på samma sätt som om man slutar med en drog.
När en person slutar med medicinen lär de tidigare "sjuka" tankarna leda till stora psykiska men.
Ja, visst leder de psykotiska tankarna till men för den som har dem och kanske för omgivningen också. Då är det väl bra att det finns en kemikalie man kan ta för att klara sig undan?
Det jag inte håller med om är att kalla neuroleptika för beroendeframkallande. Medicinen framkallar inget fysiskt beroende. Man längtar inte efter att ta den om man gör en paus av någon anledning. Beroende blir man av medicinen för att den underliggande störningen (eller sjukdomen) inte är läkt. Slutar jag med mitt insulin är jag dödens lammunge inom nåt dygn, skulle jag tro. Inte är insulin beroendeframkallande? Varför skulle då neuroleptika vara det?
Finns det något som heter psykiskt beroende? Om man jämför med ett gipsat ben så kan jag tänka mig att musklerna blir försvagade därför att gipset håller uppe benet. På samma sätt kanske neuroleptika håller hjärnan i schack och därmed klarar sen inte hjärnans egenreglering att ta över när man slutar med neuroleptika. Skulle så vara fallet att man förlorar kontrollen över signalsubstanserna för att man medicinerat ett tag, kan jag hålla med om att ett fysiskt beroende uppstått. Men, jag tror hjärnan klarar att hålla balansen själv bara man ger det ordentligt med tid (typ år).
Författare till inlägg
