STORA TRÅDEN om Tardive dystoni och Tardive dyskinesi.

koi skrev: Okej. Vad bra. Då kan jag räkna mina rörelser som tourette. Fast det är kusligt lika. 8O

Har det tidigare bekräftats av en läkare?
Blev du diagnotiserad "tourette´s syndrom"innan du började käka mediciner?Eller uppkom symptom i samband med medicinerna?
Har det förvärrats?
Saken är ju den att det ena uteluter tyvärr,inte det andra.Bara för att man har tourette är man inte skyddad mot att få TD,tyvärr.
Skulle kolla upp det om jag var du,med en läkare!!

Admin1 skrev: Tardiv dyskinesi kommer tidigast efter 3 månaders användning av antipsykotika och oftast mycket längre än detta. Äldre personer har en förhöjd risk.

Men med tardive dystoni är det väl annorlunda?Som det stod i medscape verkade det som att behandlingstiden inte behövde vara så länge,i synnerhet när det gällde kvinnor.Varken behandlingstid eller dos verkade ha någon betydelse för att utveckla dystoni hos kvinnor.De verkar handla om andra faktorer där.

Gäst skrev: Har det tidigare bekräftats av en läkare?
Blev du diagnotiserad "tourette´s syndrom"innan du började käka mediciner?Eller uppkom symptom i samband med medicinerna?
Har det förvärrats?
Saken är ju den att det ena uteluter tyvärr,inte det andra.Bara för att man har tourette är man inte skyddad mot att få TD,tyvärr.
Skulle kolla upp det om jag var du,med en läkare!!

Jag har riktig diagnos och utredning, har haft tourettes syndrom sen jag var sådär 4 år eller så. Har haft ryckningar och ljud hela mitt liv, så långt som jag minns det. Det enda som gjort det värre, av alla mediciner jag provat, är Lergigan (och concerta+alkohol). Det är konstigt tycker jag. Lergigan gjorde så jag fick jättejobbiga tics i munnen och tungan. Tom så mycket att jag började blöda i tungan för jag skrapade sönder den mot tänderna. När jag åt Zyprexa kändes det istället bättre, avslappnat, och nu när jag slutat med Zyprexa (tål inte den) så har jag fått tillbaka ticsen. Men det går i vågor så jag kan inte säga om Zyprexa hjälpte eller inte, det kanske bara var minde den veckan.

Tourette är det som gjort att jag varit tvungen att se på livet med humor. Om det inte hjälper att gråta, då kan man lika gärna skratta. 8O <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

koi skrev: Jag har riktig diagnos och utredning, har haft tourettes syndrom sen jag var sådär 4 år eller så. Har haft ryckningar och ljud hela mitt liv, så långt som jag minns det. Det enda som gjort det värre, av alla mediciner jag provat, är Lergigan (och concerta+alkohol). Det är konstigt tycker jag. Lergigan gjorde så jag fick jättejobbiga tics i munnen och tungan. Tom så mycket att jag började blöda i tungan för jag skrapade sönder den mot tänderna. När jag åt Zyprexa kändes det istället bättre, avslappnat, och nu när jag slutat med Zyprexa (tål inte den) så har jag fått tillbaka ticsen. Men det går i vågor så jag kan inte säga om Zyprexa hjälpte eller inte, det kanske bara var minde den veckan.

Tourette är det som gjort att jag varit tvungen att se på livet med humor. Om det inte hjälper att gråta, då kan man lika gärna skratta. 8O <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Koi, :kram

Kan inte det här med tourette´s syndrom,tyvär,rmen har inte det också med dopaminet att göra?Tror du ska vara extra försiktig med medicin som de som är krampkänsliga tex.Man kan väl få liknande tourette som biverkan,även av vissa mediciner?Har man för mk dopamin vid tourette kan jag förstå om vissa antispsykotika kan dämpa symptom??Men som sagt vet ej,spekulerar nu bara.men tror att man ska vara extra försiktig när man har problem med tics,musklerna och dopaminet redan.
Lergigan har jag också reagerat märkligt på både psykiskt och fysiskt,blivit stel men tog höga doser.Lergigan är väl ett antihistamin?Har hört att den ska ha antipsykotisk effekt,men vet ej om det stämmer.Själv upplevde jag inte den som det.
Admin1 kan nog detta bättre.
Men det kanske kan vara ledtrådar i vad du bör eller inte bör ta?Men tycker du ska sträva alltid efter absolut lägsta dos.För det skulle ju inte vara kul direkt att ha både tourette och TD,kan jag tänka mig.

Ja de som har det riktigt tufft förstår att man inte kan gå och gråta och vara negativ hela tiden,utan förstår att man måste vara positiv för att överleva.Tycker många av de som går och muttrar osv har lyxproblem egentligen.Sådant har man inte energi till om man verkligen har det svårt.Att le signalerar till hjärnan att man mår bra och ger bra energi till kropp och själ.Så det är en bra medicin när man mår dåligt,att le och skratta mk.I värsta fall får man väl ta klädnypor till hjälp för stt få upp mungiporna <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->Men visst det funkar ju såklart inte alltid heller.

Gäst skrev: Kan inte det här med tourette´s syndrom,tyvär,rmen har inte det också med dopaminet att göra?

Det jag vet om tourette är att forskarna tror att man har för mycket dopamin i basal ganglia eller vad det heter, om jag inte är helt lost så är det där hjärnan styr rörelserna.

Intressant...är det då också för lite dopamin någon annanstans samtidigt?Kanske enbart för mycket dopamin?

Är det inte så vid TD att det är för lite och samtidigt för mk dopamin,att det blockeras och därför slår dopaminet över på andra sätt(transmittorerna?)kanske därför det kan bli lite likt tourette?Men kan ha misstagit mig här.

Orkar någon här kanske kolla upp det och återkomma?Om vi gnuggar våra hjärnor kanske vi kan komma närmare lösningen på gåtan...vem vet?....<!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->