Varför jag slarvar med medicineringen

Trilafon är snäll i sammanhanget te x Akineton håller jag på eget bevåg på att sluta med, då jag inte känner att jag har några direkta biverkningar och det är en stark ingrediens i det att jag har rätt dosering på injektionen, då man när allting fungerar att jag har inga biverkningar att tala om, vilket jag skulle ha om jag var det minsta överdoserad. Ja, detta eftersom det är en behovs medicin och inte avgörande för hur jag mår psykiskt. Min förra ssk sade till mig att sluta med Akineton och jag märker själv att jag inte behöver den i nuläget. Begär jag högre dos kommer biverkningarna som ett brev på posten.

Jag tror i allra högsta grad att min medicinhalt i blodet i blodserum ligger i det terapeutiska fönstret, där medicin skall ligga och då har man inga biverkningar samtidigt som medicinen skyddar mot psykos. Märker jag själv att dosen är för låg, då ökar jag dosen genom Peratsintabletter jag har hemma samt begär högre dos vid närmaste injektionstillfälle. Jag är så alert på mitt mående att jag märker direkt när jag är underdoserad/överdoserad det är jag väldigt känslig på.

Nissegossen skrev: . Skadorna på huset får du själv betala om du inte öppnar dörren frivilligt.

Kanske ingen är hemma eller så antar man livrädd att polisen är som en patrull från ett stort gäng som vill en illa... Vilket ju kan vara defacto sant

Jag blev så glad när polisen kom och hämtade mig 1984 och att de var klädda i
polisuniformer och skjutsade mig i en polisbil. Hade blivit rädd annars.

Snart kanske kriminalvården hämtar en till sjukhuset. Det finns ett förslag på det. Troligen blir det civila bilar.

Men då kan man få för sig att vem som helst hämtar en.
[youtube:2yykyvxp]hnzHtm1jhL4[/youtube:2yykyvxp]