När började du?

Geta skrev: Första gången som jag fick psykofarmaka var jag 18 år. Sedan har jag medicinerat till och från.

Då satte man folk på mentalsjukhus som Beckomberga va? Klarade du dig undan det? Har ofta undrat hur det var att vara intagen där..

När jag var 19 år kom jag till ett mentalsjukhus men skrevs ut efter en månad. Psykiatrin har varit humana mot mig.

Geta skrev: När jag var 19 år kom jag till ett mentalsjukhus men skrevs ut efter en månad. Psykiatrin har varit humana mot mig.

Skönt att höra

lumpi skrev: När började du medicinera, hur var du innan?

Vid 19 års ålder började jag med neuroleptika.

Innan dess var jag deprimerad i flera år. Ungefär ett år innan jag började med neuroleptika hade jag koncentrationssvårigheter, hörde röster, upplevde telepati, hade ångest, försökte svälta mig själv (åt lite och ensidigt) och hade sömnsvårigheter. När jag väl sov hade jag en morakniv under kudden.

Var rätt paranoid och letade efter tecken som betydde saker. Lite svårt att förklara. Kanske inte så konstigt att jag var paranoid, när det visade sig att min mamma läste min dagbok. Fick inte ha något privatliv. Blev även väldigt lätt fäst vid killar. Ofta tänkte jag att om jag bara hittar rätt kille, kommer allt lösa sig.

Jag började medicinera efter jag blev arbetslös efter universitetet. Fick Zoloft på vårdcentralen. Därefter självmordsförsök och Fick Concerta mot Adhd. Då började min psykiatrikarriär.

Jag började äta mediciner när jag var 30 precis runt den dag jag fyllt 30 var jag uppenbart sjuk. Blev antipsykotisk medicin bara, inget mer. Jag var superglad, hade ingen ångest vad jag visste om i alla fall. Några år senare fick jag problem med ångest och depressioner och även maniskt beteendeskov. Då lades lithium till och vid behov sämntabletter och benso. Jag har aldrig varit intresserad av läkemedlen utan har tagit vad jag blivit rekommenderad. I dag inser jag att jag behöver medicinerna och gör aldrig några uppehåll.