Jag har blivit bältad, tvångsmedicinerad och haft LPT väldigt många gånger. Speciellt bältningar och tvångsmedicinering skedde väldigt ofta under en period. En gång när polisen hämtade mig var jag så rädd att de la mig direkt i bältessägen på psyk och drogade ner mig. Kommer ihåg att poliserna var snälla, de satte inte handfängsel på mig eftersom jag var så rädd. Är ganska liten också och tjej. Så de brukar vara snälla. Jag har väldigt många jobbiga minnen från de stökiga åren. Det är så svårt att prata om sånt. Jag är så rädd för att hamna där igen. Jag tyckte ofta att det var rätt skönt att bli bältad och få haldol. Jag vågade/kunde inte ta medicinen själv, men det var skönt när den verkade. Och eftersom jag inte tagit den själv var det inte mitt fel. Det blev lugnare. Bältningarna var jobbiga ibland. Speciellt när det var dålig personal. Men ibland var det det enda sättet jag fick ro på.
Poliser har aldrig bemött mig illa och de har aldrig satt handfängsel på mig. Jag har heller aldrig motsagt dem eller på något sätt varit aggressiv, så de har aldrig haft anledning till att bruka våld.
Har tex heller aldrig blivit tvångsmedicinerad.
I Island så har de inte bältning utan använder fasthållning med 4 av personalen i en halvtimme. Hjälper inte det kommer polisen och tar hand om personen. Formellt så utövas inte tvång av psykiatrin på Island men tvång förekommer fast utförd av poliser.
