Jag fick LPT när jag var 18 år efter ett (flera) självmordsförsök. Hade då oxå vak i några dagar. Det första jag frågade när jag vaknade upp på avdelningen var om det var blandat både kvinnor och män=) Då hade jag bara varit inlagd på BUP innan. Det där med tvångssprutor trodde jag bara var en gammal myt. Det finns väldigt mycket myter om psykiatrin idag som kanske var helt vanligt på gamla mentalsjukhus. Är det för att avdelningarna på psyk är så slutna? Eller för att psykisk sjukdom fortfarande verkar skrämmande för de som inte är insatta?
Det går bra om en sköterska ser paniken i ens ögon, att hon tar och håller patienten lugn med ett omfamnande tag och pratar lugnande med patienten. Det brukar i de flesta fall räcka och det skall inte vara någon dramatik utan ett vänligt grepp. Då lugnar de flesta ned sig. Att på stört trycka på larmknappen är alldeles förkastligt om inte patienten använder något vapen, de flesta går för det mesta att tala med. Patienten är ju panikslagen i de lägena och där gäller bara att få bort paniken, det är det som är poängen.
Sköterskan skall i det läget vara tillförordnad mormor om ni förstår vad jag menar.
