Initialt kan den inre stressen medföra att både schizofreni och DID kan utlösas vid olämpliga tillfällen. Vid psykoser för den schizofrene så innebär det ofta att samma tankar kan drivas på väldigt hårt, tills man blir alldeles utmattad och kroppen inte orkar med längre. Men det innebär inte att olika personligheter framtäder utan olika skyddsfaktorer framträder. Det är lätt att förväxla att man skulle byta personlighet om man utan orsak blir aggressiv. Det finns diagnoser med manodeppression och schizofreni samtidigt, jag tror att för den diagnosgruppen så kan did utlösas ibland.
Men vad står då själva diagnosen för (DID)? Jag tycker att inom denna grupp så framträder anonymitet ganska markant, speciellt när växelverkan sker mellan en centralgestalt som i regel är bortträngd och anonym och olika delpersonligheter som försöker överrösta varandra på bekostnad av centralgestalten som inte kan bestämma när man ska framträda. De olika delpersonligheterna har olika uppgifter, de kan framträda enbart när det passar dem. Medan centralgestalten får bära hela ansvaret och bördan för att vissa kan gömma sig bakom den anonyme. Det blir alltså dubbla roller, att visa sig när man har att vinna allt på det, och sedan försvinna när det osar katt.
Men är man tidigt utnyttjad antingen sexuellt eller mentalt när ngn tar din inre mentala kraft ifrån dig (självförtroende, eller självtillit), man kan inte längre lita på ngn. Man blir lillgammal, men man mognar inte fortare för det, utan vissa roller framträder som ngn slags parasiter eller vad man nu ska kalla det?
DID och schizofreni kan ha samma kopplingar, men did består mest av personer med svåra trauman och dem kan bli fixerade vid att vidta hämnd mot sin förövare. Medan schizofrenin snarare gör en tillbakalutad, man kan ha svårt att bedöma vilka situationer som är viktiga att förtälja till andra. För man vill inte framträda som ngn slags tjallare, utan man missbedömer ofta sin integritet och tror att andra har förstått vad man menar.
Man tror att man inte behöver öppna munnen, utan man tror att man har vittnen till hands, inte den delpersonlighet som framträder vid did, utan en offentlig röst som förklarar vad huvudpersonen menar, men det är fel taktik, för rösterna kan berätta väldigt pikanta saker som den berörde ofta är siste person att veta om.
Vars är världen på väg?
